– Förbannat, jag tror jag ordnat ett helvete för dig.
– Jaha?
– Den där jävla skruven är ju för fan för inomhusbruk.
Min pappa och jag konverserar kring byggandet av en trall på balkongen. För att förtydliga lite så är det jag som säger jaha. Den här gången. För jag svär otroligt mycket. Nu ska man inte skylla alla sina tillgångar på sin barndom, men jag tror det här kan vara en ledtråd. Någonstans hör jag en annan röst, som säger att svärja tyder på bristande ordförråd. Men det är jag helt övertygad om att det bara är en seglivad fördom. Det är inte det att jag saknar andra ord att använda iställlet, det är bara så att svordomarna ligger närmast. Enligt egen uppfattning har jag ett mycket rikt och varierat språkbruk, det är bara ordentligt kryddat med svordomar.
Jag är mycket väl medveten om att det kan låta ganska illa, men det är svårt att hejda sig när kraftuttrycken rullar som ärtor ur munnen utan motstånd. Hittills verkar det dock inte ha gått vidare till nästa generation, inte ännu i alla fall. Jag har nog bara hört ett ”dubbelattans” en gång från min dotter. Om hon inte citerat gubbarna i Melodifestivalen, och då har hon undrat varför de sjunger om en riktig jävla schlager. Varför säger de jävla, tycker de inte om musiken?
Både när man skriver och talar hittar man favoritord och en jargong, när det gäller beskrivande ord har jag en förmåga att i skrift använda ordet fantastisk fantastiskt många gånger, allt som är bra tenderar att bli just fantastiskt. När jag muntligt ger beskrivningar är samma sak så jävla bra. Eller så jävla snygg. Eller dra åt helvete så gott.
Jag får nog leva med att jag svär som en borstbindare och se det som en tillgång. Och man måste sålla lite vilka typer av ord man använder, jag använder mig mest av de med en religiös bakgrund, som jävlar till exempel, men skulle aldrig till det lägga till något sexuellt nedsättande könsuttryck.
Men det är en sak att använda hårda ord i beskrivningar, en helt annan när man riktar dem mot människor. När man efter de användbara uttrycken lägger till förklenande omdömen och invektiv, ofta till kvinnor baserat på deras sexuella erfarenheter och till män kring deras sexuella läggning. När man efter ”jävla” ger en omskrivning av människors kroppshydda eller intellektuella nivå. När man dömer någon efter deras hudfärg eller ålder. Då blir det inte så roligt längre och gränsen är långt passerad för vad som är acceptabelt.
Ibland har man listigt eliminerat svordomarna och använder istället det populära epitetet ”jag är inte rasist men..”. eller ”jag har inget emot homosexuella, men...” Och då vet man att det med säkerhet kommer att kläckas något av det mest rasistiska eller homofoba man någonsin hört.
Även språkligt går vi mot en hårdare attityd, och många hukar för orden som går genom oss och landar i oss på olika sätt. Ska vi gå varsamt fram på denna jord är det på alla nivåer vi måste titta och åtgärda det vi kan. Det är inte bara bilar som är hårda och kan göra skada, ord kan ha samma kraft. Men precis som vi uppmanas köra mjukt bör vi också ha samma respekt för orden.
Och hur blev det med skruven då? Jo, jag köpte galvaniserad utomhusskruv och enligt farsan blev resultatet så in i helvete fint. Förbannat bra helt enkelt.