Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth lär i tidningen City ha sagt att hon ogillar ordet kultur och vill byta ut det mot underhållning.
Nu är hon missnöjd med den svenska kulturjournalistiken som skrämmer näringslivet från att sponsra kulturen. Och så har debatten varit igång en tid i alla våra stora media. Som är borgerliga och inte talar klarspråk.
Någon måste säga som det är: Kulturen är oftast vänstervriden.
Kulturskapande kräver begåvning. Och konstnärlig begåvning finns sällan till höger.
När moderaten Lena Adelsohn Liljeroth och folkpartisten Madeleine Sjöstedt (kulturborgarråd i Stockholm) tvingas stödja fria teatergrupper är det alltså med motvilja. Där de kan dra in anslag, som nu senast till Fria Teatern, gör de det. Men de talar inte om varför.
Förr talade borgerliga politiker klarspråk. När moderaten Margaretha af Ugglas var redaktör för Svensk Tidskrift skrev hon i sin ledare (i nr 8-9/1991, alltså för 20 år sedan) en del intressanta saker. Hon började:
"Det sägs att högern har vunnit. I den ekonomiska debatten talar alla om marknadsekonomi. Varenda statlig verkschef använder nogsamt högerns retorik när han talar om marknadsanpassning och lönsamhet."
Så visst har det hänt en del, skrev hon. Men när man kommer till tidningarnas kultursidor verkar tiden ha stått stilla: "DN:s kultursida är en av de få kvarvarande organen för kommunistiskt tänkande." (På Olof Lagercrantz tid alltså!)
Hon fortsatte: "Och trots alla insikter som vunnits på alla andra områden, handlar kultur fortfarande i huvudsak om konsten att spendera andras pengar på det man själv tycker är kul. Man kan fråga varför. Varför är högern som vunnit verkligheten och vunnit slaget om värderingarna på så många andra områden fortfarande utskåpade i kulturdebatten?"
Margaretha af Ugglas beklagade att högerpolitiker lät vänstern sköta kultursidorna och kulturpolitiken och utbrast: Det måste bli ett slut på detta! Hennes ledare slutar: "Därför måste det stå som en första punkt på högerns prioriteringar: Erövra kulturen."
Det var 20 år sedan, samma år som Carl Bildt blev statsminister.
Margaretha af Ugglas menade att högern vunnit. Och visst - Sture Eskilsson och Svenskt Näringsliv (som då hette SAF) hade haft tjugo år på sig att underminera den unika svenska välfärden och avväpna socialdemokratin.
Carl Bildt hade haft tjugo år på sig att växa ifrån sin roll som spion i studentvärlden åt näringslivet (se Aftonbladet 12/5 -92) och bland oss andra hade de som mindes vad socialdemokrati ska vara börjat dö undan.
Tiden har gått och högern fortsätter nu att försöka erövra kulturen.
Nej, inte erövra, för konstnärliga begåvningar saknar högern fortfarande, men begränsa och tysta. Bidrag dras in. Tankesmedjan Timbro ger sig på Utbildningsradions barnprogram som anses "hårt vinklade" när de berättar att industrin skitar ner miljön.
Både Lena Adelsohn Liljeroth och Madeleine Sjöstedt anser att kultur och näringsliv bör närma sig varandra. Som kulturarbetare hoppas man verkligen att så inte sker. Kulturen ska vara kritisk. Kulturarbetare jobbar av lust och övertygelse. De bör inte låta sej köpas av rika sponsorer.