Konst värdig att märka

n Vi springer på varandra utanför museet innan pressträffen börjar. Ulf Lundkvist kommer lunkandes, ätandes en klementin. Klementinskalen gör att det dröjer innan vi hälsar, tar i hand. Innan hinner vi prata om Assar, om tonåringars vedermödor på den östgötska landsbygden, i förorten. Eller i en annan värld. Den värld vi i bland kallar Kolmården. Det är där Ulf Lundkvist har sin ateljé och det är där som många av hans verk kommit till.- Inga märkvärdigheter, säger Ulf Lundkvist.Och just att hans konst inte skulle vara några märkvärdigheter återkommer han till flera gånger. Han visar hur han drar fiktiva streck med en målarpensel som inte finns, som vore det något annat än konst han skapade.Värdigt att märkas är precis vad det är. Han etsningar i museets galleri 7. Där hänger också Rembrandt.- Rembrandt och de andra gubbarna är skojigt att titta på, rent tekniskt också, säger Ulf Lundkvist.Han får frågan om det är ett hantverk som håller på att gå förlorat, en undran om de besatt en teknik som inte längre behärskas.- Jag försöker vara en hantverkare i första hand, att se mitt eget utan att jämföra med andra. Att kopiera Rembrandt är möjligtvis en en teknisk seger, säger Ulf Lundkvist.Hans bilder påminner om inget. Grovhuggna och något utlämnade människor. Som påkomna mitt i vardagen. Ibland vet man inte ens att de finns. Människorna. Som på Sjögestad Motell. Men man anar. Liksom i bilen på gamla E4:an utanför Klinga. Genast börjar berättelserna i mitt huvud. Och frågorna. Vilka är det som åker i bilen, var har de varit, vart är de på väg? Kanske är det till och med så att de har sovit på Sjögestad Motell och nu är på väg hem. Kanske till Nollberga. Det är där Assar bor. Assar som hunnit fylla 18 och som föddes för att bli en återkommande seriestripp i Dagens Nyheter. - Anteckningsboken, en aning, en ingång till en historia i texter, sedan ritar jag.Så beskriver Ulf Lundkvist sitt tillvägagångssätt. Senaste tiden prövar han andra materiel. Bort från det dyra förutbestämda dukformatet. Han målar på papper av kraftigare sort. Sånt som man täcker golvet med när man målar taket hemma, eller väggarna. Träflisorna syns tydligt. Det känns riktigt.- Att måla är terapi för mig, det är roligt, avkopplande. Jag sparar min tanke om bilden, känslan och jag har upptäckt att det är bra att förenkla. Jag har inget intellektuellt förhållande till mina bilder, jag drar med penseln, inget märkvärdigt.Ulf Lundkvist bor också i staden och hans skapande sker där han befinner sig, om än i olika format. Han har börjat med en trädgårdsskulptur, en kille i keps.- Då får jag hålla till i huset det blir så mycket slabbande. I lägenheten blir konsten mindre, säger Ulf och håller upp sina händer i ett 30 x 30 format. - Det blir inga märkvärdiga grejer, men jag vill fullfölja en tanke så gott det går, säger han. Som inte är så förtjust i att städa, men försöker hålla ordning.- I stan är mitt vardagsrum mitt arbetsrum, jag har alltid arbetat under enkla förhållanden.När Ulf Lundkvists målningar och etsningar ramats in och hängts upp på museum blir de till ett slags vuxenpoäng och de verk som visas är både från nu och då. Ordentligt upphängda. Fint. Och mycket långt från Nollberga.

Information till våra läsare

Konst värdig att märka