NORRKÖPING
Det säger konstnären Jöran Österman som tillsammans med Tomas Colbengtson och Björn Krestesen ställer ut konst på galleri NP 33 under rubriken "Tre". Tanken är att de skilda konstnärskapen ska ge en "klangrik symfoni om konstens nödvändighet i förståelsen om livet".
Björn Krestesens golvur rättar in sig bland pelarna i det gamla sädesmagasinet och välkomnar besökarna. Vad är väl mer passande när tidens flöde är en gemensam tråd? Däremot har Krestesen aldrig försökt ligga rätt i tiden.
– Jag kan inte leva på att sätta upp fingret och se var det blåser, men även en klocka som står still går ju rätt åtminstone två gånger per dygn, säger Björn Krestesen om sitt konstnärskap.
– Jag återkommer ofta till försök att nagla något som jag själv kallar för livskraft. När jag var yngre sökte jag det på explosiva ställen, som tjurfäktningsarenor, där döden är som närmast och livet som mest motiverat.
– Senare har jag blivit mer fascinerad av sådant som en sten som står i en å, där stenen förklarar det mjuka vattnet. Och det mjuka vattnet den hårda stenen. Jag försöker hitta något i min närmaste närvaro som är giltigt även på andra håll i världen.
Dramatiserar rummet
Sedan Björn Krestesen gick ut Konstakademien 1979 har han arbetat som konstnär, men han har också varit verksam tio år som skådespelare och scenograf. Han förlänger sin bildvärd genom att dramatisera rummet.
– Det här rummet har ett starkt uttryck. Man måste få med sig rummet, varje pelare är som en skulptur. Genom teatern har jag haft en lust på senare år att dramatisera eller accentuera rummet genom att fälla ut några av de ting som inspirerar mig i arbetet.
Den mäktiga målningen Modern, förstärks av uppdukade föremål: porslin, krossat glas och en beskuren stol tills helheten kan liknas vid en nedsjunkande middagsbjudning. Alltihopa tycks vittna om en pågående katastrof. Kvinnan ser ut att bära all världens sorg och förtvivlan över krig, våld och familjetragedier.
På tillfälligt besök
Jöran Östermans Just visiting visar vackra grafiska bilder från bibliotek som Trinity College Library, Marsh's Library i Dublin och Bromangymnasiet i Hudiksvall. På hyllorna trängs gamla nötta och spruckna bokryggar, bitna av tidens gång, bärande på kunskap – och vårt kollektiva minne.
– När jag har besökt bibliotek, då går jag runt på mitt sätt. Det dröjer inte länge förrän någon bibliotekarie kommer och fråga om jag behöver hjälp, jag har alltid svarat: ”I’m just visiting”. Namnet passar så bra till vad det handlar om. Vi människor är bara på tillfälligt besök ur existentiellt perspektiv.
Läs hela artikeln i papperstidningen.