Konst: Kvinnliga modernister - nu i Norrköping

I morgon är det invigning.
Hon berättar att när de kvinnliga konstnärerna kom ut i världen mötte de ett annat samhälle än männen. De bemöttes på ett annat sätt, Barbro Werkmäster minns själv hur kvinnor skulle ha hatt och handskar, en massa tunga kläder, för att nämna det praktiska.
- För att skildra staden, till exempel, måste de först "ta in" den, skaffa sig en egen bild.

Hon talar om att Siri Derkert var ständigt nyskapande i sitt så slitsamma liv. Hon är rädd att efter sonen Carlos död kommer också Sigrids insatser att så orättvist blekna. En annan påminnelse om manssamhällets betygssättningar av kvinnligt skapande är den gamla kända Albert Engström-texten om Sigrid Hjerténs konst som något urbota idiotiskt som bara är värt att tigas ihjäl.
Den här utställningen är producerad av Mjellby konstmuseum i Helsingborg. Eftersom Norrköpings konstmuseum har fina exempel på kvinnliga modernister i sina egna samlingar finns det hänvisningar här.
29 konstnärer. Det är många, och de är värda uppmärksamheten på flera sätt. Det är ofta deras tidiga produktion som visas, från modernismens guldålder, men man ska komma ihåg att många var unga vid den här tiden och fortsatte att arbeta och utvecklas. Och gifte sig förstås, vilket förändrade deras liv på ett helt annat sätt än deras ofta konstnärligt arbetande makars.

Barn, man och hem. Visst är interiörerna här, men också landskap, städer, stilleben, abstraktioner, man kan upptäcka vem som varit elev hos Legér eller hos Matisse. Porträtt visar kollegor, inte sällan med betonande av händerna, det viktigaste.
Utan de kvinnliga författarnas språk haltar historien, Barbro Werkmäster nämner tidigare utställningar som Den otroliga verkligheten på Waldemarsudde för drygt tio år sedan och Andra hälften av avantgardet som visades på Kulturhuset redan 1981.
Det bjuds upplevelser här. Styrka i linjer, mod i färger, precis som man ska hitta hos modernisterna, från den energiflödande tiden som fick en flod att vända och tog världen till Sverige. Vi kan bekanta oss med Agda Holst som kom från Kristianstad och skolades i Paris och blickar rött in i oss från ett självporträtt 1921, på samma sätt som Tyra Lundgren gör, kanske än mer utmanande. Genom decennier. Tora Vega Holmström, hisnande scvungfull masstudie, den drivna naivisten Anna Berg och oändligt vackra bilder av Ellen Trotzig. Ett lysande pointillistiskt landskap av Ester Almqvist, som så ofta nämnd som hustru till John Bauer.
Ett kvinnligt sätt att måla? Knappast, men kanske kan man tala om ett kvinnligt bildspråk. Och en ganska speciell kvinnlig värld att försöka förstå, möjligen med kparalleller till andra kvinnor som kämpat för ett eget utrymme och banat nya vägar, här i konsten finns många gåtor men också många nycklar.
- Det är fortfarande nödvändigt att visa kvinnors konst för sig, säger Barbro Werkmäster.

Hon har skrivit en bok till utställningen med många intressanta synpunkter och viktiga insikter. Under rubriken Det kvinnliga, talar hon om hur kvinnors konst ofta har omskrivits med ord som smak, särskild ömsinthet och innerlighet. Vad de manliga skribenterna oftast missar, menar hon, är den kvinnliga konstnärens kritik av kvinnligheten.