Konst - ingenting att ha?
Foto: Fotograf saknas!
Sinsemellan är de väldigt olika. En del är långa, en del är korta, en del är glada och en del är sura.
En sak förbinder dem dock: den låga uppskattningen över kollegornas duglighet.
När de är tillsammans är allt frid och fröjd. De turas om att överösa varandra med beröm och ryggdunkningar. Men så fort man hamnar i lite mer enskilt samtal med någon kommer det fram. Då visar det sig att kollegan som bara för en stund sedan var mer eller mindre ett underbarn, inte är mycket att ha. Det kanske är fel på färgsättningen, fyrkanterna, inramningen eller också avfärdas hela personen med att vara en idiot.
Konstnären släpade med mig på vernissage för några elever från en konstskola.
Jag gillar att gå på utställningar. Om inget annat lockar iallafall möjligheten att få ett gratis glas vin.
De här eleverna visste tyvärr inte ens det mest elämentära om att ställa ut, menade Konstnären medan vi snokade runt efter förtäring.
Han hade varit kritisk från start. Inte ens skylten utanför galleriet uppfyllde några som helst kvalitetskrav.
- Ser handmålat ut, hade Konstnären sagt. Amatörmässigt.
Inte blev det bättre av att allt som bjöds på var läsk och mariekex.
Föraktet lyste från Konstnären som en fyr på ett mörkt hav. Han började i tur och ordning att med ord dissekera alla elevernas verk. Till och med sättet som verken var upphängda på, med en blandning av tejp och nål, var katastrofalt dåligt.
När Konstnären sedan fick syn på de unga eleverna som satt i en ring på golvet och spelade kort, hade han fått nog.
Han ville därifrån och det genast.
- Jäklar, sa han. Läsk istället för vin och tavlor upphängda med nål och tejp. Det här var det värsta jag varit med om.
Då har du även varit med om en hel del dåligt, tänkte jag säga men höll tyst.
Jag är mer av den diplomatiska typen. Jag tyckte kanske man inte skulle vara för hård mot dem.
- Tänk om de inte fyllt 20 än, sa jag. Då får man inte ut på Systemet.
- Hmpff, jag har haft fri tillgång till vin sedan jag var 17.
- Och sedan spelar det väl ingen roll om det är upphängt med nål och tejp. Huvudsaken är väl att skiten hänger där.
- Skiten, fnös Konstnären. Det är rätt ord.
- Jag menade inte riktigt så.
- Jag har sett dagisbarn som ramar in snyggare.
Trots att det gått ganska lång tid sedan just den utställningen kan Konstnären bli irriterad över blotta minnet av den.
Ibland har vi under en promenad stannat till vid något galleri. Vi har kollat in tavlorna därinne och iallafall en av oss har fällt ett negativt utlåtande om kvaliten.
Då brukar jag påminna om den där dagen med läsk och mariekex.
- Mm, brukar Konstnären muttra. Tejp och nål va?! De här har iallafall anständigheten att hänga ordentligt.
För några dagar sedan pratade jag med en annan vän i telefon. Av någon konstig anledning är också han händig med måleriet, eller om det är skulpturer han gör. Jag vet inte så noga.
Eftersom han bor i Göteborg är det telefon som gäller oftast.
Vi förhörde oss om vad den andre gjort, eller oftast inte gjort, sedan sist.
Jag berättade att det inte hänt ett dugg på de två veckor som gått sedan vi pratade sist.
Han berättade att han varit på konstutställning.
Den hade mycket riktigt inte varit något att ha.
Så jobbar vi med nyheter