Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

"Kommer de någonsin att läsas"?

Kultur och Nöje2008-01-02 03:00
Sven Wernström
För 70 år sedan var jag 13 år. Jag var genom Unga Örnar, SSU och IOGT redan inskolad i demokratins sätt att fungera. Jag kunde skriva kallelser, göra upp dagordning, leda ett möte och skriva protokoll. Nu är jag med i PRO. Där funkar demokratin på samma sätt. Protokollen justeras och arkiveras så som vi fick lära oss i vår ungdom. Men kommer de någonsin mer att läsas?Jag läste själv massor av protokoll när jag skrev Trälarna. Jag var förvånad över hur noga sekreterarna var före min tid, i arbetarrörelsens barndom, när de refererade möten - och hur vackert de skrev med sina bläckpennor. Nu har författaren Torgny Karnstedt grävt i arkiven för att skriva jubileumsböcker åt Metall. Han har gjort oroande erfarenheter som han berättar om i Föreningen Arbetarskrivares senaste medlemsutskick. Han skriver att protokollen från fackmöten är fantastiskt detaljrika ända fram till mitten av 1980-talet. Men därefter tunnas de snabbt ut! Det som tidigare var diskussionsprotokoll blir enbart beslutsprotokoll. Samtidigt ändrar verksamheten karaktär. I stället för att ha medlemsmöte varje månad nöjer man sig med fyra gånger per år. Medlemmarna begär sällan ordet, de får mest ägna sig åt ja- och nejsägning. Dessutom skriver sekreterarna en bedrövlig svenska, säger han. Stavfel, särskrivning och syftningsfel är mer regel än undantag. Ofta är protokollen så obegripliga att inte ens de som varit ansvariga kan minnas vad mötena handlade om. Likväl är protokollen justerade. När Karnstedt frågade en tidigare avdelningsordförande om hur man kunnat låta det gå så långt svarade han att han inte tyckte det var så viktigt. Det var ju uppriktigt men också skrämmande. Kanske säger detta något om fackets roll i vårt moderna samhälle, skriver Karnstedt.Förmodligen är det värre än så - det handlar nog om allas vår roll, om vart vår demokrati är på väg. Sverige är unikt med sina folkrörelser och den välfärd som arbetarrörelsen byggde i samverkan med kapitalet - och som nu borde studeras medan några som minns ännu är vid liv.Torgny Karnstedt säger: "Lite märkligt känns det att skriva minnesskrifter som få kommer att läsa. Mina romaner kommer att falla i glömska. Men om 25 år kommer man att ta fram våra böcker om folkrörelserna och studera dem." Man kan hoppas att han har rätt. Man kan hoppas att det om 25 år finns någon som tycker sig ha hört talas om att det på 1900-talet fanns ett samhälle med hög folkbildning och livaktigt föreningsliv, ett samhälle där folket hade skapat sig en självklar grundläggande trygghet och höll kapitalet i schack, ett samhälle som slog omvärlden med häpnad.Man kan hoppas att det om 25 år finns någon som är tillräckligt nyfiken på det samhället och försöker uppvigla folk för att återupprätta det.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje