Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Kommer aldrig riktigt nära Thatcher

Kultur och Nöje2012-02-06 05:06

Järnladyn

Filmstaden

Regi: Phyllida Lloyd

I rollerna: Meryl Streep, Jim Broadbent, Alexandra Roach m fl.

Betyg: 2/5

Det är inte alla som kan lyckas med konststycket att ta ett intressant livsöde och göra en tråkig film av det. Phyllida Lloyd är uppenbarligen inte som andra regissörer. Hon har tagit sig an Storbritanniens första kvinnliga premiärminister Margaret Thatcher. Dottern till specerihandlare, impopulär ung kvinna i herrklubben som var/är de konservativa i Storbritannien som blev premiärminister och sedan drev igenom många extremt förkrossande beslut som än idag påverkar Storbritannien. I filmen ?Järnladyn? går det istället till så här: dement kvinna ser syner av sin döde man om och om och om igen. Där emellan kommer klipp ur hennes tidigare liv där några av de mest spännande delarna lämnas ut och vi får istället se Thatcher mästra med sina citat i parlamentet eller på möten.

Ironin blir dessutom härlig när Streep iklädd Thatcher säger att om man tar impopulära beslut kanske människor hatar dig nu men generationer kommer att tacka dig. För generationerna tackar inte Thatcher alls idag. Än idag talar britter om deras förlamade fackföreningsrörelse, avsaknaden av rättigheter och annat som hon försämrade.

Att förstå vad regissören och manusförfattaren Abi Morgan ville med denna film är inte lätt. Det känns lite smaklöst att så tidigt efter hennes styre försöka sig på att visa en mänsklig sida av henne. Människor har olika sidor, det är ingen som tror att Thatcher aldrig hade en ömsint stund fram tills idag. De som drabbades hårt av hennes politik lever ännu och en del är unga ännu, så vad tjänar det till att förmänskliga Thatcher? Och vad tjänar det till att ta ett spännande liv och sen begrava sig i scener där en äldre kvinna kommer in och ut ur minnena utan att ge det något djup? Som tittare kommer du aldrig nära Thatcher och även om Streep hantverksmässigt klarar sig galant är detta mer imitation än skådespeleri. Dessutom är filmen alldeles för splittrad, det blir lite av mycket och därmed mycket som inte ger något.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!