Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Kom hem till mig, Ulf

I trappan upp till redaktionen finns det en tittglugg i väggen till andra våningen. Där ligger det ett par Levisjeans. Det vore väl inte så konstigt om det inte är för ett märkligt sammanträffande. Efter att jag i min recension från Ulf Lundells spelning här i stan för några veckor skrev att "Lundell har tagit av sig sina svarta Levis - snubben kör med chinos. Lundells tid är ute" har han tydligen pratat om dessa rader och den där genomskådande journalisten i Norrköping på sina spelningar.

Kultur och Nöje2008-11-21 03:00
Åsa Hanell
Senast gjorde han det i en intervju i Dagens Nyheter. Sa att jag gjorde stor sak av att han har tagit av sig sina jeans, men nu var det faktiskt så från början att det var han som sa att en man som fyllt 50 troligtvis inte kan bära upp ett par svarta Levis och gör då bäst i att försöka låta bli. Så när detta 58-åriga nationalhelgon dyker upp i chinos förstår jag att det är allvar. Det är alldeles, alldeles sant att det snart är över och förbi. Att han sjöng "Din tid är ute" på spelningen förstärkte bara intrycket av att han nu tycker sig ha hängröv och inte bör bära svarta Levis offentligt. Fine with me - jag ser honom nog inte igen, jag har nämligen sett det bästa. Det enkla. Lundell och gitarren. Det är så jag vill minnas mannen som oftare än alla andra män tillsammans fått mig att dansa lycklig i köket, hur jag läst hans dikter, hans böcker, låtit en raspig LP och en cigarett göra mig sällskap på balkongen, klunkat rödvin och njutit hans ibland smärtsamt vackra texter. Det finns ingen som botar hemlängtan så som Lundell. Också när jag är hemma. Att han nu faktiskt pratar om mig känns rätt bra, även om den opluggade turnén är över har jag såklart sagt så högt att min dotter Liv föreslog att jag skulle bjuda hem honom på midsommar. För att vara generös lade hon till att han kunde få ta med sig sin svärson. När man är sådär 19 år finns det inget som är för omöjligt, idéer behöver inte ha någon verklighetsanknytning. Kan man bjuda in Björn Gustafsson ena året kan man väl bjuda in Lundell det andra. Variation är trevligt och vi börjar allihop bli lite trötta på Stefan Sundström. Så visst, har du inget särskilt för dig på midsommar så ta med lite nära och kära om kom förbi, vi brukar köra knytvarianten. Vill du vara med och klä stången så kom vid 15-tiden. Men så är det det där dilemmat som jag tänkt på varje gång någon frågat mig om jag inte vill göra en intervju med den eller den personen. Om jag vill träffa honom? Näe aldrig i livet! Då skulle han ju bli en vanlig människa. En sån som byter till chinos utan att en recensent från landsortspressen gör väsen av det, en sån med fel och förtjänster, en som ständigt slipper balansera helgonglorian av folklighet och integritet. En vanlig man. nP.S Om du tänker komma på midsommar kan du väl kanske repa på de här låtarna lite innan: "Sextiosju, sextiosju, Hon gör mig galen, Distraherad, (Oh la la) Jag vill ha dig, Och gott öl kom, En historia, Baby har en ring och Hjärtat mitt". Jag har gitarr D.S nP.S Igen. Jag vet att du fyllde 59 igår. Grattis i efterskott D.S
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje