SJÄLVPORNOGRAFI
Åsa Maria Kraft
Albert Bonniers Förlag
Åsa Maria Kraft debuterade 1997 med prosasamlingen 4 Påhitt. I sina efterföljande böcker har hon rört sig vid gränsen mellan poesi och prosa, senast i Permafrostens avtagande som gavs ut 2007.
Ända sedan debuten använder sig Åsa Maria Kraft av ett enkelt, effektivt språk. En, som hon själv kallar det, ?pastoral prosa? för att beskriva ofta komplicerade tillstånd, mellan människor, mellan inre och yttre strukturer i obalans. Det handlar om olika scenarier där det som händer eller inte händer sätts under lupp och penetreras, plockas isär och sätts ihop. Självpornografi är inget undantag från denna estetik.
Den inledande meningen lyder: ?Så här lördagen den tjugosjunde mars tjugohundra tio bestämmer jag mig för en omskrivning av den tolfte juni tjugohundranio.?
Åsa Maria Kraft satsar alltså på ett perspektivbyte, och istället för att befolka sina korta prosatexter med stereotypa könstillhörigheter använder hon sig av beteckningen hen iställer för han eller hon, något som ju också förespråkas av feministrörelsen. Detta ger texterna ytterligare en laddning. Vem är vem i den förälskelse som uppstår mellan två hen, mitt emot varandra på ett tåg. Hos läsaren får den inlärda könskonformiteten en ordentlig skakning, och det är en mycket intressant och raffinerad prövning av statiska begrepp, ett både effektivt och snyggt förhållningssätt: ?Föräldern tittar på hen. Hen ser tillbaka. Hen ser in i hen. En sekund, två. Rakt in, långt in. Så långt som man inte han se.?
Med Självpornografi berättar Åsa Maria Kraft en enkel kärlekshistoria med en genomgående twist. Hon berättar om kärlekens början, himlastorm, kval och slut. Hennes nyfikna och undersökande öga rör sig högt över historien, som i grunden är ett spännande experiment.
Åsa Maria Kraft lyckas med sitt uppsåt, igen. Självpornografi är suveränt genomförd med ett djupt personligt handlag och en knivskarp analys.
