Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Knappast en hejdundrande konsertkväll

Foto: PONTUS LUNDAHL / SCANPIX /

Kultur och Nöje2009-04-04 03:00
Mikael Mjörnberg
Nähe, det räcker tydligen inte ens med en före detta Hellacopter för att locka ut Norrköpingspubliken ur sina gömmor.Det är min första tanke när Robert "Strängen" Dahlqvist och hans Dundertåget släntrar upp på Hugos scen inför en knapphändig skara strax efter midnatt. Jag begriper inte vad som har hänt med stadens konsertpublik. Spelning efter spelning med etablerade band möts av skral publikuppslutning.Tur då att "Strängen" inte är den typ av snubbe som bryr sig om ifall publiken är stor eller liten. Han kör sitt race ändå.I Dundertåget (som i grund och botten är hans gamla sidoprojekt Thunder Express på svenska, nio av låtarna på nya plattan "Skaffa ny frisyr" är omarbetningar från "Republic Disgrace" som dök upp för några år sedan) axlar han rollen som frontman. Där han i The Hellacopters kunde luta sig enkom mot sitt stadiga gitarrspel står han här ständigt i fokus.Det märks att han inte är helt bekväm i den rollen.Visst är det kul med sångare som kör på det spontana och inte planerar vad som ska sägas och hur det ska göras. Men i "Strängens" fall leder det oftare till tunghäfta och klichéer än till något bra. Han bär inte upp rollen vid mikrofonen med samma pondus som hans musik utstrålar.Men det är ju ändå musiken som ska tala och som sångare sköter han sig med den äran. "Skaffa ny frisyr" är ett helt okej rockalbum med svenska (Stefan Sundström) texter och med sig på scenen har han stabila musiker som basisten Jens Lagergren och gitarristen Robert Pehrsson. Upplagt för succé således?Uppenbarligen inte. Inledande "Stick å brinn" glöder visserligen, men efter det fastnar Dundertåget i ett ganska oengagerat malande där låtarna inte lyfter och där engagemanget från den lilla publiken inte heller är på topp. Kontrasten till förra veckans torsdagsspelning med The Hives är total. Då, ett band som inte spelade så värst bra men levererade storstilat. Nu, ett gäng duktiga musikanter som inte får till det.Men Dundertåget kan de också. I paradnumret "Ifrån mej själv" svävar de ut, låter låten växa och levererar en furiös gitarrslakt värdig allt annat som "Strängen" tidigare varit inblandad i. Frontmannen sjuder plötsligt av liv och går loss som en vansinnig på sina sex älskade strängar. Det är precis så hans orkester ska låta. Det är precis så intensivt svettigt de ska leverera. Det är underbart och den självironiska kommentaren "jag är en jävel på bowling och hyfsad på gitarr" känns oerhört rätt i sammanhanget.Tyvärr återfaller gruppen omedelbart efter detta i sitt gamla beteende och avslutar spelningen halvdant. Det är långt ifrån en dundrande överkörning av tåget.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje