Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Kloka förslag - men en sak blir jag inte klok på

Kultur och Nöje2007-11-19 00:05
Det här är den idealiska boken för nattduksbordet. Hundratolv underhållande texter från de mest skilda områden - tillräckligt korta för att man inte ska somna från dem.Abrahamson är utrikeskorrespondent och tar oss med runt i världen, ofta till länder som vi har begränsade kunskaper om - Polen är ett sånt exempel. Han hörs ofta i radio och tycks kunna säga något tänkvärt om det mesta.Här kan vi få lära oss vad nekrobiznes kan betyda, vad skruvmejsel heter på andra språk, i vilket land man inte bör blöda näsblod, var man kan ta nattvarden med glutenfria oblater och varför KG Hammar gett flummigheten ett ansikte. Det kan också vara bra att veta att Sverige har 552 myndigheter (han kallar några av dem grötmyndigheter) och att de kostar 160 miljarder om året. Om det finns plusjobb bör det väl finnas minusjobb också, kan det vara i de där myndigheterna? undrar han.Ibland kommer Abrahamson med kloka förslag. Var tjugonde minut exploderar en trampmina någonstans i världen. Varför inte göra med dem som med returflaskorna, stadga att tillverkarna blir skyldiga att ta tillbaka sin produkt?Ofta säger han saker som tvingar en att stanna upp och tänka till. Som när han kallar EU för ett krämarprojekt där kulturen lämnas utanför. Eller undrar varför EU skulle ta med Turkiet, ett muslimskt land som ligger i Asien.Jag läser Kjell Albin Abrahamson med nöje men har svårt för att bli klok på var han står politiskt. Han jämställer kommunism och nazism men glömmer kapitalismen som ju är det som plågar världens folk i dag. Han känner med arbetsgivare som har svårare att bli skild från en anställd än från sin fru. Och han tycks tro att det var USA som befriade Europa från nazismen.Innan jag hinner bli sur på Abrahamson hamnar jag i det kapitel där han berättar om sin klassresa från tidningsbud till journalist. Den liknar min egen. Han började som tidningsbud på Länstidningen och blev så småningom medarbetare. Själv körde jag ut Folkbladet på cykel till affärerna 1945 för att numera ha äran att medverka som krönikör.Så här skriver Abrahamson när han ska bli krönikör i Länstidningen: "En lång resa närmar sig vägs ände. Att vara krönikör, eller kolumnist, är det finaste som finns i journalistsvängen."Man tackar. Mycket mer skulle vara att säga om den här boken, men jag tycker ni ska unna er glädjen att läsa den själva. Om den väcker tankar som inte verkar helt politiskt korrekta så ger han oss tröst för det också: En oliktänkande är en som tänker som en majoritet av befolkningen. Det tål att tänka på.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!