n Klassisk jul var underrubriken för torsdagens konsert men man kan lika gärna kalla det för jul med klass. För här handlade det om klassiska julsånger i klassisk tappning med mycket hög klass på solister och orkesterinsats.
Alla förutsättningar fanns alltså för att få den ultimata julkonserten och jag tycker att man nådde nästan hela vägen fram. Här handlade det om julens musik på riktigt! Det som fattades var nog mer avhängigt de stora avståndet i lokalen och lite otydlig scenografi för de medverkande, men musikaliskt sett så föll det mesta på plats. Hemmasonen Olle Persson har en trogen och alltid lika förtjust publik och Kerstin Avemo är också ett stadigt namn.
Första halvan av programmet ägnades lite tyngre musik, lite vanvördigt uttryckt men då menar jag inte de mest kända slagdängorna ur julrepertoiren. Gabrielis 10-stämmiga Canzon, mäktigt klingande brassmusik, inledde kvällen från läktaren och sedan hamnade vi vidare in i Kraus-romantiken med rena raka klanger för att snart landa i Mozarts c-mollmässa och Er incarnatus est. Kerstin Avemos fjäderlätta koloratur i oändliga löpningar ledsagat av troget träblås formulerade långa slanka linjer. Vilken pipa!
Mer tyngd hittade vi i Bachs juloratorium och arian Grosser Herr där Olle Perssons visade med vilken enkelhet det går att sjunga en ganska tung aria. Alldeles underbara var partierna ur Händels Messias med Sinfonian i friskt tempo, lätt och luftigt på gränsen till vidlyftigt men ändock tyglat. Kerstin Avemo sjöng I know that my Redeemer liveth och Rejoice greatly med en lätthet påminnande om en nybakad maräng. Detaljrikt men med en känsla för helheten alltigenom. Olle Persson med texten centralt placerad hade skönt fokus och alldeles lagom röstläge för The trumpet shall sound, smidigt ledsagad av Brynjar Kolbergsrud på trumpet.
Efter paus hamnade vi i mer traditionell julmusik. Skillnaden mot varuhusens bakgrundsmusik och många andra julkonserter är att vi den här kvällen fick höra de allra mest finstämda sättningarna och finaste tolkningarna. Sibelius julvisa och Nordqvists Strålande jul fick hos Olle Persson härligt bett i tonen och mjuk rondör. Adams O, helga natt i ett uppfriskande arrangemang som krävde att man hängde med i svängarna hade inte riktigt satt sig och jag hade gärna sett en mäktigare, mer samlad tolkning som inte fick rum i kvällens framförande.
Kerstin Avemo sjöng Marias vaggsång av Reger i ett friskt tempo med tonerna på ett pärlband. Så småningom förenades de i Anders Öhrwalls numera klassiska körsättning av Stilla natt och känslan av att det snart är jul började så smått infinna sig.