Klassiker i sin sort
BIRTH****Filmstaden
Nicole Kidman gör ett bra porträtt som Anna i Birth. En klassiker i Birth som är en blandning av deckare och familjemelodram. Foto: SF
Foto:
Den ena av dem är änkan, nu i giftastankar efter tio års sorg. Den andra är en lillgammal nioårs pojke, som på hennes födelsedag anländer och påstår sig vara hennes döde man pånyttfödd. De är filmens två huvudpersoner, han med en övertygelse, hon med en oförnuftig vilja att tro på honom. Följderna av deras möte drar in två familjer, en överklass, en arbetarklass, i gåtfull tragik med rötter i gammalt svek. Den berättas, tätt, välspelat och rafflande, som en ockult anstruken blandning av deckare och familjemelodram. Regissören Jonathan Glazer, som här infriar sitt regilöfte från debuten Sexy Beast, tillför med mästerfotografen Harris Savides hjälp sofistikerade drag av skräck och moralisk saga. Lyxvåningen i lyxhuset exempelvis framstår som ett dystert, dunkelt elfenbenstorn i en saga, eller som ett spökslott. Det är meningen att storstadens verklighetskaraktär ska tona över i mystik och osäkerhet. Vad ska vi tro på och så vidare. Och änkan motsvarar förstås den verklighetsfrämmande prinsessan. Musik av Wagner och Alexandre Desplat understryker romantiken och oron i alltihop.
Hennes liv skakas om av pojkens påståenden, hans allvarliga uppvaktning spelar på hennes känslor, familjen förbluffas och kan inte stödja henne, fästmannen går upp i limningen. Fram till slutets oväntade avslöjande som får allt att framstå i ett nytt ljus. Efteråt får åskådaren tänka om sin syn på handlingen och dess innebörd.
Skräckfilmens mästerverk (Rosemarys baby, The Shining, Sjätte sinnet) kastar skuggor Glazers film, mer eller mindre avsett av honom själv. Han har lärt av det bästa i den traditionen; men också gett sin film subtil originalitet, främst i fotot och det psykologiska djupet. Samtidigt som det är deckarspännande och som kameran går nära en rad duktiga aktörers rika repertoar av uttrycksfull mimik. En klassiker i sin sort.