Kärlekshistorien mellan Melissa, den motvillige brevskrivaren, och Andy, som föredrar brevväxling framför telefonsamtal, tar sin början redan när de går i andra klass i skolan. Det hela utvecklas till en livslång kärlekshistoria som får sin näring genom kärleksbreven. Det är en intressant och fängslande historia, man väntar med spänning på nästa steg, och det hela framförs med stor skicklighet.
Det enda som händer på scenen är att breven läses upp och uppläsningen sker med lysande skådespeleri. Genom breven får vi inblick i vad som händer i Melissas och Andys liv men det lämnas åt åskådarna att "läsa mellan raderna", att skapa sina egna bilder av miljöer och händelser.
När Melissa och Andy möts i verkliga livet i unga år upptäcker de att de verkliga jagen och brevjagen skiljer sig åt. Båda två verkar föredra brevjagen och återgår till brevskrivandet, en konstart som, redan då pjäsen skrevs, antyds vara en konstart i utdöende. Brevväxlingen är tidvis tätare medan den tidvis inskränker sig till vykort med korta hälsningar eller ett årligt julkort.
Deras respektive liv utvecklas helt olika och är sällan i fas med varandra. Det är breven som håller dem samman. Genom breven uppmuntrar de varandra, ger varandra kraft och stöd. Andy gör karriär som jurist och senare även som politiker. Melissa studerar konst och har utställningar runt om i Europa. Tillfälligtsvis befinner de sig på platser alldeles i närheten av varandra men deras vägar strålar inte samman.
Senare i livet möts de i New York - "förr eller senare kommer alla till New York" - och de får därefter uppleva en kort period av lycka trots att de måste smyga sig till sina möten med varandra.
Andy konstaterar på slutet att Melissa varit kärnan i hans liv. Jag vill påstå att de varit kärnan i varandras liv hela livet igenom.
Andys och Melissas mödrar finns med i bakgrunden hela pjäsen igenom som viktiga informationsbärare och informationsöverförare. En reservoarpenna, en parker 51, finns också med som Andys skrivverktyg genom åren.
Pjäsen Kärleksbrev är en pjäs av det lilla formatet men den griper tag och ger bestående intryck.
Pjäsen erbjuds också på turné och jag hoppas att teaterföreningar eller andra arrangörer ute i länet nappar på det erbjudandet. Pjäsen är värd att ses av många människor.
Avslutningsvis: Jag kan inte låta bli att jämföra den tidvis intensiva brevväxlingen mellan Melissa och Andy med dagens sätt att kommunicera på facebook, twitter och andra sociala medier.
