Käraste hälsningar i all hast
Jag har så bråttom så jag rör ihop allting. Om man är uppfylld av att man ska skynda sig och har en tid att passa och bara ska göra det och det först för att man ska komma iväg och få vara ledig sen och inte vet egentligen vad man ska göra då, men i alla fall inte vara på jobbet för där har man vatt så mycket så man måste bort så ska allt hända och fort fort fort men är det som händer?
Hasta, jäkta, sno och iväg. Vinden viner och det passar precis in i stämningen.
Även - som Povel sjunger - om du ingenting förstått om varför du har bråttom!
En annan dag, före den skrivandes, hade jag all tid i världen. Då satt jag på en bänk i Folkparken och glodde. Mådde jättebra, hade strosat och kollat på lekande ungar och fåglar som slet med sitt och hundar som var som ystra kalvar och det verkade som alla var på min känslomässiga nivå. Störst, starkast, vackrast.
Om man som jag sitter på en bänk i en park och inte har barn eller hund i lagom närhet, då är man oroande. Inte en bok eller tidning i handen och nog var tidpunkten också knasig. För tidigt, för kallt, för lite vår. Vad gör människan såg man i folks ögon. Och det undrade ju egentligen jag också.
Hon gjorde ju ingenting.
Nu vill jag i alla fall att be att få rekommendera samtliga promenerare och läsare och medmänniskor att göra ingenting ett tag, även om det får besvärliga konsekvenser. För som jag minns det nu, i jagandets stund, var det ett välsignat ögonblick.
På uträttandelistan i huvudet för denna dags dag stod också att inhandla en lapp som man ska ha för att överhuvudtaget få ställa ifrån sig bilen någonstans. Den är en parallell till SJs sittplatsbiljett. Den måste has, men säger inte att att du får någonstans att sitta, respektive ställa din bil.
Det viktiga är att du betalar.
Hur dum måste man bli?
Man vill ändå tro att de nya inkomsterna kommer att ge lysande effekter på stadens gatuunderhåll, på den nu oftast obefintliga sopningen och kanske till mer funktionella trafikregler.
Jag måste få upprepa min hittills välbekanta men icke desto mindre lysande idé: Låt oss få köra fritt i stan, på alla gator, åt båda håll. Körsträckorna blir totalt sett mycket kortare, luften därmed avsevärt mycket bättre och den enda restriktionen vara att om man parkerar så att man hindrar någon ut- eller infart, då ska man få ordentliga böter.
Det var denna dags snilleblixt, visserligen omhuldad och upprepad sedan 80-talet, men icke desto mindre.
Dessutom får jag gå hem nu.
Det kanske är nåt på tv.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!