● I Solna bor Agnes och i Soppero bor Henrik. De har varit tillsammans i ett år, tre månader och elva dagar. Så gör Henrik slut. Via SMS. Agnes förstår inte. Är det för att hon bara är femton och han börjat på gymnasiet? Eller för att hon inte är så samisk som hon borde? På sommaren åker Agnes på konfirmationsläger vid Kebnekaises fot, där hon ska hitta sig själv, och vad som helst kan hända.
Laestadius tredje bok om Agnes beskriver ett liv i två världar - en samisk med släkten och en med kompisarna i Solna. Är det ett liv med dubbel identitet eller ett utan riktig hemmaplan? Kanske både och. Det som griper mig mest är beskrivningen av det coola, det som ger status, kraven på att höra till. Där det i Solna är bäst att vara stadsmänniska är det i Soppero renskötarna som äger.
Samer är en sorgligt osynlig etnisk minoritet och böckerna om dem, där det samiska får bli en naturlig del, är sällsynta men viktiga. Agnes och hennes kusin Jan-Åke representerar här två olika inställningar till sitt ursprung. Hon längtar efter att ha en historia, medan han hellre vill glömma, förneka och gå vidare.
Samtidigt som identiteterna slåss om Agnes kämpar hon för att vinna tillbaka Henriks hjärta. Vibrerande tonårskänslor, osäkerhet och desperation varvas med varandra under midnattssolen och kryddas med en urgammal släktfejd.
Författaren väver intressant nog in nya media, som Facebook och internetmobiler. Det ger en autentisk stämning - men daterar såklart också historien. I början saknar jag den annorlunda stilistik som präglar många andra aktuella ungdomsböcker. Boken känns lite lam, lite ooriginell och för en stund undrar jag om den ges ut endast därför att den handlar om just samer. Efterhand växer den dock och jag upptäcker att det även om den kanske inte är fantastiskt snyggt förpackad så är det här en fin, känslig historia om rotlöshet, avundsjuka och längtan efter en egen plats.