Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Kanske för djup för sin publik

I taket lyser stjärnorna Filmstaden Regi: Lisa Siwe I rollerna: Josefine Mattsson, Mika Bernsdotter Ahlén, Annika Hallin, Anki Lidén m fl

Mika Berndtsdotter Ahlén och Josefine Mattsson i "I taket lyser stjärnorna". Foto: Elin Berge/Sandrew Metronome

Mika Berndtsdotter Ahlén och Josefine Mattsson i "I taket lyser stjärnorna". Foto: Elin Berge/Sandrew Metronome

Foto: Elin Berge

Kultur och Nöje2009-02-02 03:00
n Det här är en film om livet som maskeras som ungdomsfilm. Historien om Jenna och hennes cancersjuka mamma är baserad på en roman av Johanna Thydell. I filmens första hälft är det en helt okej film som i stort undviker klyschor från ungdomsfilmer. Samtidigt så händer varken något speciellt eller engagerande. Jenna är resultatet av en flirt en sommar i Frankrike. Hon och mamma har ett okej liv och drömmer om att resa till Thailand så fort mamma blir frisk från cancern. I skolan är hon inte mobbad men hon är heller inte direkt utstött. Med tiden hittar hon en vän i Ullis, en populär tjej i skolan och vågar bjuda ut killen hon är intresserad av. ★ ★ ★Det är vanlig vardag. Men när mammans tillstånd försämras så stegras historien och berör på ett annat sätt. Problemet är bara att den då blir för djup för sin kärnpublik, pre-pubertala flickor. Den här ungdomsfilmen är egentligen mer lämpad för sena tonåren och uppåt.Mycket i filmen är gjort med trovärdighet. Dialogen mellan karaktärerna är aldrig pinsam som det brukligt är i filmer om ungdomar. Lyckligtvis är det inte någon som porträtteras rakt igenom elak eller svår heller. I sorgen lyser den här filmen som mest och berör på ett väldigt enkelt sätt. Ingen skriker och gråter skådespelartårar men det är smärtsamt uppenbart att både tonåringen och mormor går igenom något som människor inte borde behöva uppleva. Sorgen är inte pampig eller storslagen utan orättvis och stinkande rakt igenom. I bedrövelsen växer också människorna kring Jenna och fångar rätt djup. Gestaltningen hjälps av ett starkt manus, signerat Lina Gottfridsson.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!