Jag går till Nationalencyklopedin. Där ägnas tre spalter åt begreppet Humor. Det börjar med en s k rolig historia. En passagerare på spårvagnen frågar: ”Varför står vi stilla så länge här?” Konduktören: ”Vi väntar på ström.” Passageraren: ”Ström? Kan inte han ta nästa vagn?”
Såna historier kan locka fram ett leende men är i nästa ögonblick glömda och sätter inga spår. Så jag måste fundera. Humor borde väl inte vara något helt likgiltigt. Vad är jag själv road av?
I början av sjuksköterskestrejken såg jag ett tv-program där förhandlaren Ingela Gardner Sundström intervjuades. Hon tyckte att sjuksköterskorna krävde för mycket. Den fantasilöse journalisten tackade för intervjun. Jag tyckte han borde ha frågat: Vad tjänar du själv?
Hon tjänar nämligen 66 000 i månaden, läser jag i ETC. Ganska precis tre gånger så mycket som hon unnade sjuksköterskorna. Om han hade ställt den frågan skulle han ha skapat en situation som liknat satir. Då skulle jag ha blivit road.
Humor kan uppstå av ren dumhet. Tidskriften Clarté citerar George Bush som inte har en aning om att han är rolig när han säger: ”Merparten av vår import kommer från utlandet.” Eller: ”Ett lågt valdeltagande tyder på att färre människor deltagit i valet.”
Vår nuvarande chefredaktör Christer Sandberg skrev för sexton år sedan en gästkrönika i Folkbladet och citerade två killar på bio. Den ene sa: ”Jävla skitfilm egentligen.” Och den andre: ”Ja, och så kort sen!” Det tyckte Sandberg var kul, så han hakade på med en scen ur en annan film där två damer var på restaurang och sa: ”Maten här är förskräcklig.”
”Ja, och så små portioner sen!”
Den roligheten förstod inte killarna. Tydligen har humor också något med intelligens att göra.
En del ordlekar tycker jag är roliga. Som: Det är bättre att sitta på krogen och tänka på kyrkan än att sitta i kyrkan och tänka på krogen. Eller: För en del är livet bra jävligt, för andra är det jävligt bra. Eller som Tage Danielsson sa: Dom som far väl far väl för att dom som far illa far illa.
Jag tycker det skulle vara jättekul om någon ansvarig sa:
– Tyvärr, landstingsdirektörn, du får ingen lön den här månaden – det finns inga pengar.
Mästarna kan rimma sina roligheter. Som Ove Klinthäll när han skriver om marknadsekonomin: ”Den fria konkurrensen/tycks nästan jämt ta chansen/att nå sitt främsta mål: MONOPOL!”
Eller Povel Ramel när han talar om astronauterna och landar i rena galenskapen: ”De kan flyga mot ofattbart avlägsna mål/men inte tända en tändsticka mot en tvål.”
Nu får man se om ungjäveln hittar nåt roligt i den här krönikan. I så fall är det inte min förtjänst. För nu har jag ju bara suttit och stulit från olika håll. Av det kan hon lära att det är det första en skribent måste bli duktig på.