Kammarsymfoniker med högt spänd båge

I söndags begav jag mig till Hörsalen, som på den gamla goda (!) tiden innan De Geer-hallen byggdes. Intentionerna var, liksom då, att lyssna på symfonisk musik av god kvalitet. Skillnaden är bara den att för 20 år sedan var det Norrköpings Symfoniorkester som spelade upp. Nu var det den knappt årsgamla Bråvikens Kammarsymfoniker som bjöd in till konsert med högt spänd båge.Amatörer, fritidsmusiker, en del orkesterproffs och musiklärare trängdes på podiet och publiken bjöds på rediga klassiker. Brahms Akademiska festuvertyr samt Symfoni nr 2 med Mendelssohns Violinkonsert däremellan, vad kan man mer önska?Jag måste skicka en uppmuntrande eloge till de som brinner för musik av god kvalitet och lägger ner så mycket tid på att stan skall få ett alternativ till etablerade symfonikerna. En stad av Norrköpings storlek och kaliber är väl vältjänt av en amatörorkester på den här nivån. Vid eftermiddagens konsert hade man dessutom fått med sig Claudia Bonfiglioli, till vardags kosnertmästare i SON och dirigent ingen mindre än etablerade David Björkman.Glöm finliret, tight samspel och detaljer. Här fick vi ett flöde av god musik där det i de lyckligaste stunderna glimmade till av musikantisk lyskraft. Björkman lyckades fokusera orkestern på att hitta det lustfyllda och jag kände mig lite som på en salongskonsert, hemma i någons vardagsrum. Visst fick Bonfigliolis lyskraft och självklara auktoritet orkestern att lyfta sig själv och kanske var Brahms-symfonin ett aningen stort byte att sätta tänderna i men alltnog - Bråvikens Kammarsymfoniker behövs och kommer att behövas i framtiden för att föra musiken vidare. Bråvikens Kammarsymfoniker HörsalenDirigent: David BjörkmanSolist: Claudia Bonfiglioli violin

Information till våra läsare

Kammarsymfoniker med högt spänd båge