Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Kalsongkonst åt folket

Vet du vad som gäller i vår? Av rapporterna jag läst tycks det vara rena cirkusen på catwalken när vårmodet visats under modeveckorna i Paris och Stockholm. Det ska också vara pyjamas, clownkragar och fjäderplymer. I alla fall enligt designers som Victor & Rolf och Alexander McQueen.

Kultur och Nöje2008-02-08 03:00
Jag föreställer mig hur modelejonen kommer glidande i de blänkande harlekinkreationerna i mina kvarter, på väg till Konsum eller Konditori Rixi i Skarphagens centrum. Cirkuskragarna som vippar i vårvinden. Det blir en trevlig syn. Möjligen kan också den lediga pyjamasstilen med korta byxben och skjortor med passpoaler slå här. Men troligen mest inomhus. Troligen före sju på morgonen. Troligen mest i det gråa gardet. En annan trend är konstnärer som leker designers. Och luckrar upp en redan suddig gräns mellan konst och mode. 70-talet känns långt borta. Då fick konsten gärna ge konsumtionssamhället en pungspark. Nu är konsten mer följsam. Den lägger sig som mjuk bomull runt rumpan. Som konstnären Jockum Nordströms kalsonger åt Whyred. Han är bara en i raden av unga konstnärer som opererar ihop med modeindustrin. Liselotte Watkins svepande linjeteckningar pryder klänningar från Miu Miu och illustratören Jesper Waldersten har gjort mönster åt Wrangler. Sällan har symbiosen mellan konst och modeindustri känts mer uppenbar. Att Armani sponsrar Guggenheim i New York är bara ett tecken i tiden. Och snällt ansluter sig de unga svenska konstnärerna till kommersiella intressen i klädbranschen. Visst, kalsongkonsten är demokratisk och rättvis, det är konst för folket. Alla har råd med den. Men jag har ändå lite tveksam till konstnärer som hoppar i säng med modeindustrin, lockade av modevärldens glamour, pengar och masspublik. Deras verk blir till en vara, modern en säsong. De låter sig sorteras in i konsumtionssamhället. Det tämjer konsten, gör den mindre fri, även om det naturligtvis inte finns någon konst som är helt fri från alla bindningar. Företag och makthavare har i alla tider använt konsten för att bättra på bilden av sig själva. Och utan Medici, kyrkan och industrimagnater som tändstickskungen Kreuger hade konstvärlden varit en mängd mästerverk fattigare. Men för modevärlden är samarbeten med konstnärerna en vitamininjektion. Det blir kul kläder. Men catwalkens avantgardistiska spjutspetsmode når nog aldrig till Skarphagens centrum. Mode har inte mycket med mod att göra. För de flesta handlar mode mer om att smälta in än att sticka ut. Men man kan förstås aldrig veta, kanske döljer det sig en lekfull Jockum Nordström-kalling under Konsumkillens gröna byxor.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!