Kalle Finkel i De skäras tjänst
SVEN WERNSTRÖMKalle Finkel och Makten: En politisk skrönaPodium
Foto:
Denne slitne men moraliskt omutlige representant för det svenska folkhemmet är huvudperson i Sven Wernströms nya roliga, bitska och fartfyllda satir över de senaste tio årens svenska politik.
Romanens främsta humoristiska och maktgisslande effekt är mötet mellan den totalt uppriktige, luttrade Kalle, som har jämlikheten, solidariteten och medmänskligheten i blodet och minns när man sjöng om staten och kapitalet, och politiker som har satt nyliberalism, egoism, mygel och kriminalitet framför det svenska efterkrigssamhällets bästa sidor.
Kalles hjärna har hamnat i skallen på Fredrik Frisk, förolyckad ordförande för De Skära, som föreställer det socialdemokratiska parti som sedan 1990-talet tagit intryck av den s.k. kanslihushögerns nyliberala politik. Det är valår, Frisk måste agera vallokomotiv, man friserar till hans lik och förser det med en alkoholists hjärna, uppenbarligen i tron att de socialt utslagna är viljelösa marionetter.
Kalle ser sedan ut som Frisk men tänker som han alltid gjort. Dessutom får han upp ögonen för skillnaderna mellan sin egen och Frisks livsstil, människosyn och ideologi. Omkring sig har han folk som heter Klantvall, Duhmberg, gorilla Tomas och annat för att vi ska förstå att Sverige på riksmaktnivå befolkas av blindstyren och dönickar.
När massmedia ber Frisk berätta om sitt politiska program är det Kalle som för fram sina politiska ideal: välfärd, ekonomisk jämlikhet, jämställdhet mellan könen, blandekonomi, full sysselsättning, stark offentlig sektor, billiga bostäder för unga, bort med pensionsfonderna och i framtiden sextimmars arbetsdag och medborgarlön. Han får ungdomsförbundet och feministerna med sig. Men efter att ha sagt vad folket vill höra och vunnit valet åt partiet ska han smidigt tystas ned. Allt har varit propaganda.
Partiet tänker inte förverkliga Kalles människo- och samhällssyn. Som naturligtvis är romanens budskap, det bästa i folkhemmets politik och människosyn, som enligt Wernström avskaffats av en ny ytlig, principlös, massmedieanpassad, nyliberal politikergeneration.
Privat är Frisk en korrupt privilegiemänniska som svikit sin arbetarbakgrund, tar order av näringslivet och låter vapenindustrin driva arbetsmarknaden. Hans fru är ett sexualfrustrerat vinfyllo, barnen degenererade. Hans älskarinnor är hemhjälpen och ledaren för ett politiskt radikalt revysällskap, som han ger statsbidrag. Och det är i hemhjälpens okonstlade varma medmänsklighet, liksom i det radikala politiska skämtets utövare, som Wernström ser de goda levande krafterna. Kärleken och konsten kan rädda människan. Fast i romanen är de hårt trängda av makten, och kan bara rädda Kalles liv.
I övrigt är det fortsatt stagnation, råhet och dumhet, som det brukar sluta i satirer, trots protester av oskyldiga, klarsynta eller djärva avvikare som Kalle och före honom Yossarian (Moment 22), Winston Smith (1984), Svejk eller Candide.
Och Wernström har verkligen skrivit satir efter konstens alla regler. Han berättar i spännande episoder med burlesk låghumor och fräcka formuleringar, gör giftiga hänvisningar till verkligheten, talar för sitt budskap med militant ironi, driver med åsikter som han anser dumma och påpekar som sagt att den han ser som den ideala livsföringen är hotad och marginaliserad.
I Kunigunda Schöön, De Rödas partiordförande, ska vi väl se Gudrun Schyman, och i professor Bure Söderklump, som vill byta ut de folkvalda mot elitpolitiker, Bo Södersten.
Det är snabbt, komiskt inspirerat, rivigt och drivet i språket. Man känner igen Wernströms vitala, lättbegripliga berättande, hans vilja att kommunicera något han tror på med konsekvent stil, ideologi och moral.
Hans flödande fabulering roar och får ett djupare eftertryck av ett fast, klart uttryckt synsätt och stråk av illusionslös verklighetssyn och mild resignation inför det i livet som står utanför politiska trender och varbölder.
Så jobbar vi med nyheter