Via en kort filmsnutt berättas det om NKPG Festivals vision att etablera Norrköping som en festivalstad. Helgens inomhusfestival är en större repris av förra årets mycket lyckade endagsfestival. Två dagar av musik på tre olika scener, och det är mycket folk. Fredagens biljetter var tydligen slutsålda.
När de inledande tonerna till "Övningsköra" spelas blir publiken euforisk. Kanske beror det på att många är i körkortsåldern och känner igen sig, men mer troligt är nog att det är en låt som får det att spritta i kroppen. Det här är musik som ska dansas till.
Slagsmålsklubbens nya skiva blir mer klubbmusik och mindre blippblopp och TV-spelsreferenser. Mindre tokroliga låttitlar, mer seriositet. De spelar flera låtar från nya skivan som gör sig bra live. Ändå är det de äldre låtarna som är bäst - de har mer stadga, mer driv i melodierna.
Det bjuds inte på någon maffig show eller genomtänkt mellansnack. Istället ligger fokus på musiken. De sex bandmedlemmarna dansar runt på scenen och byter synthar med varandra hejvilt. Det blir en skev kakafoni av olika synthljud och beats, men framförallt blir det svängigt.
Ändå känns det som en rutinspelning bland många andra. De går upp och kör sin grej, sedan är det klart. Nonchalant och med en attityd som säger: Vi bryr oss inte. Inget extranummer. Större delen av konserten är bra men blir aldrig mer än så. Det är först mot slutet när "Övningsköra" spelas som det verkligen lyfter, men det räcker inte riktigt för att höja helhetsintrycket.
Innan Slagsmålsklubben värmdes de danssugna upp så smått av Fulkultur med låten Fuldans. Förutom Fuldans som får publiken att hoppa, och dessutom spelas två gånger i rad, består repertoaren av musik som känns som hämtad från ett TV-spel för barn utan knapp som stänger av ljudet. Det är bloppigt och försöker vara lekfullt, men faller bara platt och blir till slut mest irriterande.
Desto bättre var In Reverence som bröt av mot all popmusik med sin metal. Det är svettigt, rivigt och musikaliskt när sexmannabandet tränger ihop sig på festivalens lilla scen som är placerad i garderoben på Skandiateatern. Vem hade trott att en garderob kunde svänga så mycket?