Det börjar lite avvaktande med en enkel variant av Mariah Careys gamla hit All I Want For Christmas Is You.
Som om kusinerna från Sankt Anna känner in den fullsatta salongen. Pejlar vad det är för stämning som råder bland det ansamlade folket den här kvällen. Det är snabbt avgjort. Publiken är på tårna och slickar ivrigt i sig allt som ges, från stämningsfull julmusik till halvdana skämt.
Den drygt två timmar långa showen är matad med jullåtar och ensemblen flackar skickligt mellan avskalat stämningsfullt och lite mer spexigt upptempo.
Klassiska Pie Jesu smygs in sida vid sida med Let It Snow eller Charles Browns (Johansson avslöjar att han upptäckte den med The Eagles) Please Come Home For Christmas utan att det känns det minsta krystat.
Peter Johansson får rent av Tommy Körbergs annars ganska töntiga Stad i ljus att framstå som det vackraste som någonsin skrivits när han sjunger så att håret reser sig på armarna. Magiskt.
Julmusik kan vara synnerligen stämningsfullt vilket man visar med stor tydlighet i den här föreställningen, men det kan också vara ganska töntigt. Peter Johansson spexar med ett parti ur julgransplundringsvisan Liten julvisa och berättar uppriktigt att han hatar den. Jag förstår honom. Det är en vedervärdig visa som lyckligtvis aldrig framförs i sin helhet den här kvällen.
Men det finns ju en del sånger som är så intimt förknippade med julen att man inte kan vända dem ryggen även om de egentligen är synnerligen usla. Jag tänker på nummer som Rudolf med röda mulen, Jag såg mamma kyssa tomten och Hej mitt vinterland. Kusinerna löser det problemet storstilat genom att bunta ihop dem i ett medley i början av konserten. Det lyckas till och med klämma in Vår julskinka har rymt och så var det problemet ur världen.
Hemstadens gunstlingar kompletterar varandra väldigt väl både som sångare och som scenpersonligheter och även om delar av mellansnacket känns lite väl inövat sprider sig en känsla av spontanitet. Bitvis blir det en väldigt familjär känsla där uppe på estraden. Inte så konstigt kanske med tanke på att det inte bara rör sig om två kusiner utan att syskon, fäder och äkta hälfter också passar på att visa upp sig under konsertens gång.
Ensemblen, alla från frontpersonligheterna till kompbandet och kören, verkar ha väldigt roligt och när de oförstärkt dansar ut i foajén sjungandes Tänd ett ljus känns det väldigt genuint.
Som om det faktiskt blir lite julstämning i år också.