Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Jubileumskonsert som kan bli bättre

JUBILEUMSKONSERT
De Geerhallen Norrköping
Norrköpings Symfoniorkester
Dirigent: Lü Jia
Solist: Peter Jablonski
Musik: Söderman, Grieg, Prokofjev och Ravel

Kultur och Nöje2004-10-16 06:00
Anna Sköldh
Tioårsjubilerande De Geerhallen bjuder in till Jubileumskonserter av alla de slag. Själv valde jag torsdagens klassiker där Peter Jablonski knöt ihop säcken tillsammans med orkestern. Han var ju solist när det begav sig. Efter Hans Barksjös chosefria välkomnande började kalaset med Svenskt Festspel av August Söderman. Lite fyrkantigt och distanserat spelat, men alldeles rätt och riktigt.
Nu var vi inne i programmet och Peter Jablonski grep sig an Griegs Pianokonsert i a-moll. Störst förtjänst fanns det i de lyriskt lågmälda partierna. Då mejslade Jablonski ut finlemmade kadenser och vackra tonslingor med kristallklar briljans. Han disponerade materialet väl och plockade fram västenligheterna.

Alltför fläskiga
De tunga och breda ackorden med stor orkesterklang därtill blev alltför fläskiga för att riktigt kunna motiveras. Mellansatsen blev lite vinglig innan temat infann sig och stabiliserade det hela. Övergången till den sista satsen kom kanske halvhjärtat men balansen återkom efter flöjtens vackra inramning. Det kändes som om pianokonserten inte riktigt höll ihop utan bestod av många olika delar - visserligen helt OK framfört, men utan större sammanhang. Kanhända att man till lördagens konsert kan åtgärda en del.
Konsertsviten Romeo och Julia av Sergej Prokofjev är fartfylld musik som från börja skrevs som balettmusik. Här hade Lü Jia lyckats hitta det fokus som jag saknade i Grieg. En stadig inledning i Montague och Capelet visade färdriktning.
Efter en mer skramlig Scen fick vi en delikat tolkning av Julia som barn. Störst musikalisk glädje fann jag i den galanta menuetten med läckra glidningar och blåfärgningar av blecket. Tybalts död spelades burleskt och kärvt med generöst flöde. Även här var det blecket som saltade anrättningen.
Maurice Ravels örhänge Bolero har en underlig dragningskraft. Maken till tjatig musik har väl knappast skrivits, ändå har den stor lyskraft tack vare sinnrik orkestrering.
Från en ensam liten flöjt vandrar temat vidare genom träblås, bleckblås och sprider sig till orkesterns alla delar. Stadig rytm fås från trumslagarpojken som pockar på. Lü Jia disponerade orkestern väl, så väl att man inte hann längta till tonartsbytet. När det väl kom så blev det bara ytterligare en temperaturhöjare.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje