Jord- och inbunden ordning
Foto:
Bland alla som har synpunkter på privat/offentligt eller manligt/kvinnligt eller göra jämförelser med hur man kan sitta kvar när man är betydligt högre upp i hierarkin, så tänker jag inte säga ett ljud. Utom att jag som de flesta bara kan se på hur obarmhärtigt det kan vara i det politiska livet och hur grym och mäktig en så diffus massa som en väljarkår kan vara.
För det måste vara oss dom är rädda för, dom som vi ska rösta på.
Vi ska bara rösta på snälla, starka, ordentliga och superpräktiga människor, fria från knäppigheter.
Hur skulle det annars se ut? Annars kunde vi ju rösta på vem som helst av oss.
Alltså, det drar hemma. Det beror på att termometern har nått upp till plus tio (den sitter i skyddat solläge) och då börjar någonting hända i fingertopparna. Balkongen ska styras med, det kan bli tävlingar där man kan ta bilder på sina konstnärliga arrangemang och skicka in till tidningar och vinna en årsprenumeration på Nytt i hemmet eller Allt om boet eller Påt & knåp.
Detta är min årliga ambition, den som uppfyller mina tankar och tar all energi, från början av april och fram mot den snöpliga insikten någon gång i september. Men dit är det långt, hoppet har bara börjat spira och nu handlar det om små frön som sänkts i krukor med jord, om spröda kvistar som sätts i glas för att rötter ska utvecklas och vassa blickar på plantor som vräks ut i varenda livsmedelsbutik: tio för en tjuga, ta tre betala för fyra för att inte tala om alla knepiga anordningar för de vackraste krukor, färgade i dalablått eller mossgrönt.
Hursomhelst står det öppet mot den där stackars balkongen som ska vara ersättning för sommarhus och odlingslandskap, utlopp för generationers nedmyllade kultivering av torra, hårda och magra åkrar, yta för rekreation och självförverkligande. (Jisses, nu vill väl värden ha mer i hyra som det blev). (Fast blir det någon krona kvar utöver lifvets nödtorft går den ju till jord, lökar och plantor).
Vem vet, kanske kommer man att lyckas med dahliorna det här året? Kanske ska minga slingerväxter rama in holken så som det är tänkt i drömmarna.
Plantera bör man annars dör man fast det gör man ju i alla fall.
Idag är världsbokdagen. Läs en bok idag. Läs en till, läs för barnet, läs för den som inte ser, läs när du väntar, läs när chefen inte kollar, läs innan du somnar, läs på muggen, läs på, läs in, läs för att hitta nya tankar, läs för att det är spännande, läs för att hitta själsfränder, läs för att du inte kan låta bli.
Om det var så att alla läste jämt och ständigt, då skulle det inte bli några krig. Nu skulle det väl inte bli så mycket annat heller och människosläktet skulle dö ut, och visst finns det utomordentligt fantastiska människor som inte ens kan läsa, men vi som gillar det vill så gärna att alla andra ska gilla det också, eller hur?
Man vill tro att jorden blir ett bättre ställe att bo på om fler hittar samma näring som man själv. Inte bara på världsbokdagen.
Så jobbar vi med nyheter