Jo tack, nog känns det allt
Foto:
Jo tack, underbart faktiskt.
Känns det bra att stå på pallen?
Jo, det är en fantastisk känsla.
Hur kändes själva hoppet? (loppet/kastet)
Jo det kändes bara så härligt.
Känns det bra nu då.
Jora.
Kändes det? Jag undrar hur det kändes, men hur känns det när det är härligt, fantastiskt och underbart? Carro började gråta - alla känslorna kommer på en och samma gång.
Vågade ingen reporter fråga om det blev för mycket? Om man gråter för att man är ensam? Om man kanske helt enkelt gråter av lättnad. De flesta idrottsmänniskor kanske varken vill eller kan beskriva hur känslorna stormar när man lyckas efter en så helsikes massa slit.
Men intervjuerna blir så taffliga så man bara inte orkar. Man kan bli svettig för mindre.
Men tårarna är äkta. I veckan grät en maffig brottare så tårarna sprutade när hans ryska nationalsång spelades. Klart man grät med honom och dessutom med den där som blev så lessen för att inte han vann. Silver, herregud, det var ju inte det han hade åkt dit för.
Så grät vi.
OS är en för sorglig tillställning.
Jo tack, sommaren har varit underbar med barnbarn om bena hela tiden och det är så självklart roligt.
Fast man blir dödsslut.
Det är märkvärdigt hur de små liven - och deras föräldrar - tror att man kan vakna i ottan och prompt stå på med kullebyttor och sagor och klippa och klistra och måla och tävla och hacka och läsa sagor och cykla lopp och ordna tävling och springa ikapp och åla i tält som man byggt av filtar och bära och kånka och bada och dyka kasta boll tills barnet somnar framåt natten, säkert överstimulerat, och man själv skulle falla ihop i en hög om inte bostaden måste hjälpligt renoveras till nästa morgon.
Det är märkvärdigt för en själv också, man vill ju så gärna, orka och vara med! Ge kul minnen när besökstiden är utmätt. Var kommer den där orkbristen ifrån!
Annars ska vi jobba jobba jobba och det där med ungar om bena kommer man att minnas som svaga västanfläktar i framtiden. Jobba till ni blir 70, stå på och kom igen säger dom som sitter vid skrivbord och tittar på diagram och inte fattar jag varför vi plötsligt är så åtråvärda, det är ju stor arbetslöshet och många bara längtar efter att den där som fyllt 50 ska sluta. För att då inte tala om 60-plussarna.
Men visst blir vi dyrbara när vi ska ha ut våra hundralappar i pension om ett par år, särskilt när de inte räcker och vi blir sjuka och behöver hjälp, fast där kan man säkert dra in en hel del, nya friska förslag droppar in.
De skattefria EU-pensionerna är värre, det tycker t o m finansministern. Nu vet vi att rikspolitikerna har sett om sitt hus ordentligt, men ändå är det väl jordnötter om man jämför med att sitta ett par mandat i Bryssel. Då kan man dra hem och läsa sagor för barnbarn hela dagarna om man - eller dom - vill.
Så jobbar vi med nyheter