Jelinek ser fascismen i Alperna

Nobelpristagaren Elfriede Jelinek har tre hatobjekt; sport, natur och masskultur. I hennes pjäs "I Alperna" ger hon sig på vintersporten. Det är slimmade supermoderna skiddräkter, lederhosen och käcka scouter från i dag, men budskapet letar till bakåt i tiden, till 1920- och 30-talens antisemitiska Österrike.
- Essensen är kritiken mot de egna, Elfriede Jelinek skriver till de som sitter i publiken. Vintersporten förknippar hon med allt det sämsta i hemlandet. Jag sympatiserar starkt med hennes seriositet och obarmhärtiga politiska kritik - att hon inte är politiskt korrekt.
Det säger regissören Melanie Mederlind, som tidigare satt upp Jelineks "Avskedet" i Malmö. "I Alperna" är en del av en trilogi om katastrofer i alperna och har aldrig tidigare satts upp i Sverige.

Katastrof i skidliften
Platsen är skidorten Kaprun, där 155 skidturister dog för fem år sedan när ett bergbanetåg började brinna inne i en tunnel. En stor del av de som dog var ungdomar, på väg upp till en snowboardtävling. I gränslandet mellan liv och död, på en basstation, möter publiken skidåkande ungdomar och en snowboardvärldsmästare som ännu inte riktigt har förstått att de har omkommit. Där finns också den levande räddningspersonalen.
- Det som kännetecknar Jelinek är hennes förmåga att prata om komplicerade ämnen på ett roligt och enkelt sätt. Hon lyckas förena det högintellektuella och komplicerade med det banala. På ett märkligt sätt når hon ut i publiken, hon talar på båda sätten.
I branden i skidliften är ungdomarna offer, men genom ironiska kommentarer om antisemitismen inom alpinismen får de också en annan roll, förövarens. Då handlar det om Förintelsen. Jelineks paralleller mellan skidåkning och fascism är inte så långsökt som man skulle kunna tro.
- Det finns en logik i det. Vintersporten som ikon får representera de nationalsocialistiska strömningarna i det österrikiska samhället, den historiska fascismen och exkluderandet, säger Melanie Mederlind.
Före andra världskriget var judar portförbjudna i österrikiska skidklubbar. Genom att påminna om arieparagrafer i vintersportföreningarna tar Jelinek upp nationalsocialismen i Österrike. Där är pjäsen fortfarande mycket kontroversiell. Olyckan blev snabbt en slags Estoniakatastrof, som följdes av komplicerade rättegångar.

"Vi bär skulden"
Det dubbla förhållandet människa-teknik-natur återkommer i Melanie Mederlinds uppsättning. Hon ser Elfriede Jelinek möta den franske filosofen Paul Virilio, ofta kallad hastighetens filosof.
- Han menar att vi själva bär skulden. Den som uppfann första bilen uppfann också första bilolyckan. Olyckor och katastrofer är två sidor av samma mynt, en oundviklig del av vår önskan efter högre hastighet.
Mantrat under arbetet med "I Alperna" har varit att ta sig an Jelineks dramatik på ett kärleksfullt och respektlöst sätt. Formen inbjuder till bearbetningar och ger en stor frihet till den som ger sig på hennes verk, berättar Melanie Mederlind.
- I den friheten får jag paradoxalt nog lust att lyssna till hennes röst. Jag för en dialog med henne som dramatiker och tänkare.
Här i Sverige har vi inte samma skuldtyngda förhållande till vårt förflutna, men Melanie Mederlind ser tydliga likheter mellan Österrikes och Sveriges förhållande till natur och friluftsliv. Kärleken till fjällen och vintersporten känner vi igen, på flera sätt ett skuldbeläggande ideal. Ett av stoppen på den kommande turnén är passande nog skidorten Funäsdalen. Där ska "I Alperna" spelas utomhus i snön under påskveckan när det är som flest skidåkare där.
- Jag själv har faktiskt aldrig åkt skidor, men måste erkänna att jag är väldigt sugen på framförallt snowboard efter den här pjäsen. Jag kan höra Jelinek säga "Neej, det var inte så jag menade, fel".

Information till våra läsare

Jelinek ser fascismen i Alperna

När Elfriede Jelineks pjäs "I Alperna" för första gången sätts upp i Sverige handlar det inte om någon hyllning till vinterparadiset. I Jelineks värld står vintersport för fascism och ett förflutet som Österrike inte har anledning att vara stolt över.