Jazzhistorisk odyssé av högsta klass

PETER ASPLUND & Östgötabandet

Var: Crescendo

När: 13 augusti

Betyg: 4 av 5

Östergötlands Musikdagar pågår för fullt med musik inom nästan alla genrer. Trumpetaren Peter Asplund, ersättare för insjuknade Jan Allan, spelade i måndags tillsammans med Östgötabandet från Linköping inför en entusiastisk publik i Norrköping.

Säkert hade någon bespetsat sig på att få höra Jan Allan, och tillfället återkommer säkert, men att få Peter Asplund istället är som att Lester Young blir sjuk och fixar Coleman Hawkins som vikarie! Alltså annorlunda, men knappast sämre. Inledningsvis kan konstateras att Östgötabandet vuxit rejält sedan jag senast hörde dem. Där finns en homogenitet som imponerar. Till det har man fått en solist och arrangör av rang i altsaxofonisten Hans Åkesson som nyligen kommit från Stockholm efter att ha spelat med bl.a. Jan Allan och Nils Lindberg.

För två veckor sedan fick Peter Asplund noterna från Jan Allan, och Peter berättade att det varit många mess på mobiltelefonen angående hur trumpetstämman skulle spelas. Speciellt gällde det låtarna från samarbetet mellan altsaxofonisten Lee Konitz och pianisten Lennie Tristans. I Tristanos Ablution (en variant av All the things you are) fick Peter verkligen bekänna färg efter ett grymt altsaxsolo av Hans Åkesson. Om Peter möjligen trott att spelningarna med Östgötabandet skulle bli rutinspelningar, bedrog han sig grundligt. Åkesson briljerade kvällen igenom med flera fina arrangemang och solon i en stil som förde tankarna till just Konitz. Just Konitz-Tristano-låtarna bjöd också på halsbrytande ensemblepartier som avklarades galant.

Förutom att Peter är en trumpetare av världsklass, så är han också en pedagog av rang. Det var nog knappast någon som gick hem utan att veta vad en "standard" är. Alltså en melodi hämtad från "The Great American Songbook" och skriven under 20-30-talen till någon musikal av exempelvis Cole Porter, George Gershwin eller Hoagy Carmichael. Stardust av Carmichael i ett lyriskt arrangemang av Lasse Bagge bjöd på snyggt balladspel av Peter Asplund. Mot slutet fick vi också lite vokaljazz av Peter samt en förklaring till sångaren Mel Tormés storhet.

Lee Konitz-Lennie Tristano-låtarna, Bengt Hallbergs humoristiska arrangemang av Anything goes, Nils Lindbergs Ars Gratio Artis med läckra klanger av svensk folkmusik, ensemblepartierna i Börje Gustavssons Highway och hyllningen till Mel Tormé i The Jet Set, Peter Asplunds Clark Terry-liknande spel i Lee Konitz Nursery Rhyme samt pianisten Niklas Hakegårds fyndiga solon.