Jazz som blå dröm
Stig Olson (bilder)Johnny Olsson m fl (text)Jazz på liv och dödHeidruns
... när han tar saxofonen från läpparma är han tillbaka i mörkret där stjärnorna är strödda över himlen som mjällen över smokingaxlarna på ett multinationellt cocktailparty. Gunnar Harding ur Ballader, 1975
Foto:
Stig Olsons färgstarka, mycket personliga och träffsäkra porträtt ackompanjeras i de flesta fall av Johnny Olssons kortfattade biografier. Här finns också dikter av poeterna Bengt Berg, Gunnar Harding, Bengt Emil Johnson, Olle Orrje och Staffan Söderblom.
Det här är lika mycket en konstbok som en minnesbok som en samling poesi.
Stig Olsons bilder går mycket nära musikern, han har starka uttryck och använder den upphettade färg som man ofta kan tänka sig att beskriva jazzen med.
Alla har de ett gemensamt, törs man nog säga: Kärleken till jazzen. I det här fallet just den jazzmusik som den här bilderboken innehåller.
Några uttömmande biografier är det givetvis inte utrymme för på de 96 sidorna. Snarare är det mycket personliga texter av basisten och journalisten Johnny Olsson.
Och visst slår texterna an strängar hos oss som var med.
Man börjar bläddra i vinylhyllan och minns de gamla hjältarna. Parker (Now"s the Time) och Gillespie (Night in Tunisia). Art Blakey"s Blues March ... Miles Davis (Walking). De stora saxofonisterna (Four Brothers).
Ella och givetvis den största: Billie Holiday.
Musiken tränger sig liksom fram på sidorna och ger nostalgin en riktigt ordentlig nostalgikick.
Det ni, ungdomar födda efter 1950. Det var musik, det.
Så jobbar vi med nyheter