Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Jazz i fullständig frihet

Kultur och Nöje2007-10-22 01:09
Jag har ofta undrat över vad folk egentligen menar när dom säger att dom tycker om jazz, jag menar det är en ganska så bred genre. Inom rocken förekommer inte detta fenomen, om en person t ex säger sig tycka om någon otidsenlig form av rock av nostalgiska skäl som t ex rockabilly, tror ingen automatiskt att man diggar Megadeaths senaste, ja chansen är nog snarare ganska stor att man avskyr den. Men skillnaden är knappast mindre mellan en nostalgimotsvarighet som t ex Dixieland-jazz och det man kunde beskåda på Crescendo i fredags.Trion By Any Means består av Rashied Ali på trummor, en man med diger meritlista, han har spelat med bland andra Sonny Rollins (Polarpris-vinnare) och John Coltrane; på bas den också mycket namnkunnige William Parker och så altsaxofonisten Charles Gayle.Gayle är en intressant herre, man kan väl säga att han är själva antitesen mot svenskt musikskole-tänkande. Från 60-talet och två decennier (!) framåt levde han som hemlös i New York och överlevde genom att spela saxofon på gatan. Det kallar jag den hårda skolan! Men på 80-talet upptäcktes han av det svenska skivbolaget Silkheart records och på den vägen är det.By Any Means spelar en jazz som präglas av frihet, inga låttitlar, inga standards men ett flöde av idéer och en flytande rytmik, mindre av traditionella fraser och mer av uttrycksfullhet; mindre av polerat lir och mer av rå energi. På Crescendo i fredags spelade man två generösa set där det verkligen tog sig i andra med flera stycken som grep tag och där samspel och kollektiv kreativitet skapade små konstverk av musikalisk ögonblicks-skulpturering. Sedan ska sägas att det är krävande musik; få melodier att hänga upp lyssnandet på, inte alltid svängigt och ibland svårt att separera de enskilda styckena från varandra, något som förstärks av trio-formatets något begränsade klangbild. Samtliga musiker bidrog till musikkitteln men några extra minnesvärda stunder var William Parkers bassolon samt flera av Gayles improvisationer. Chansen finns att man kan återuppleva den här kvällen på Crescendo, det var riggat för inspelning och tänkt att bli en skiva. Det var den enda spelningen man gjorde i Sverige så det vore roligt för den faktiskt överraskande månghövdade publiken om det hela blir förevigat. Slutintrycket blir: Genuint, kreativt och med ett ben i traditionen och det andra i de fria rymderna.Arrangörer var Annan musik i samarbete med Crescendo samt Ayler records och Silkheart records.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!