Jazz å Sånt

Hej alla jazzvänner. Är ni redo för lite nya svenska jazzplattor med jazz både i det lilla som stora formatet? I så fall tycker jag att vi dyker ner i jazzmyllan och bjuder på duojazz med Lasse Lundström & Ed Epstein. Basisten Lasse Lundström är flitig i svenskt jazzliv, medan saxofonisten Ed Epstein är något av en doldis på jazzscenen. Eds och Lasses platta, Deep Conversations (Berno Records) är en upplevelse att lyssna till. Det krävs stort musikaliskt mod att möta publiken med enbart kontrabas och saxofon.

Inledande Confirmation av Charlie Parker sätter stämningen direkt. Med lätthet, fantasi och total kontroll väver basen och den stora saxen en fin väv som Parker säkert hade gillat. Här finns inget av konflikt utan totalt samförstånd. Detta gäller också resten av spåren som är en blandning av Eds och Lasses egna låtar samt ytterligare en Parker-låt, So long Eric av Charles Mingus, Yousef Lateefs Water Pistol samt några ytterligare spår. Däribland min favorit, Christer Boustedts ballad Nån. Smärtsamt vackert!

Långt ifrån alla får ett specialskrivet femsatsigt orkesterverk i present. Trumpetaren Anders Bergcrantz samarbete med kompositören och pianisten Anna-Lena Laurin på The Painter (Vanguard Music Boulevard) visar att Anders utvecklats starkt på de sex år som gått sedan förra plattan. Här möter Anders Bergcrantz ordinarie kvartett Norrlandsoperan Symphony Orchestra under ledning av Mats Rondin.

Med stora penseldrag, svepande rörelser och en magisk färgsättning har Laurin lagt grunden för Anders trumpet. Han försitter inte tillfället utan prövar nyfiket färger och klanger. Jag kommer faktiskt att tänka på Miles Davis samarbete med Gil Evans. Här finns faktiskt paralleller!

Saxofonisten Cecilia Wennerström har jag gillat sedan 80-talet då hon ledde gruppen Salamander. Då var det frijazz som gällde och tenorsax. Sedan var det barytonsaxen som dominerade och hon spelade med bl.a. Gugge Hedrenius och Bernt Rosengrens respektive storband. På Lydian Mars (Wela Records) har tenorsaxen tagit till heders igen. Musiken, som skrivits av Cecilia, är melodisk eftertänksam och lugnt samtalande. Kvartetten kompletteras av Maria Kvist piano, Filip Augustsson bas och Jonas Holgersson trummor. Lyssna på Cecilia Wennerström, hon har ett budskap!

Slagverkaren Magnus Öström ingick i Esbjörn Svensson Trio (E.S.T.). Detta är Magnus andra platta efter det att trion upphört. Searching for Jupiter (ACT) väcker känslor hos mig. Här finns ett vemod som nästan gör ont samtidigt som det är obeskrivbart vackert. Inledande The Moon flyter likt en mäktig flod som inte behöver ta till kraftmedel för att visa sin styrka. Likt Ganges eller Mississippi… lugnt och tryggt och utan brådska. Detta lugn och självklarhet genomsyrar hela plattan. Jazz, rock eller jazzrock? Det är lika onödigt att sätta rubrik på Magnus musik som det är att försöka förklara livet! Ni har väl förstått att detta är en mycket hörvärd platta.