Jazz å Sånt

Har ni tänkt på en sak? Vårt land har en otrolig mängd duktiga jazzvokalister. Som jazzskribent får jag höra de flesta och jag kan bara beklaga er diggare, som ska välja bland detta stora utbud. Anna Lundqvist Quintet är inte nya i gamet. ?Before you I was almost fine? (dB Productions) är kvintettens tredje platta och är en konceptplatta där Lovisa Tavér skrivit alla texter och Anna komponerat all musik. Anna säger att hon eftersträvar frenesi likt McCoy Tyner, kaxighet och skitighet som Mingus och äkthet som Nina Simone. Jag skriver under på allt utom det skitiga, därför att jag har svårt att hitta musikalisk skitighet. Det är inte mycket som sticker ut och kladdar ner eller fastnar under naglarna. Däremot är det kaxigt och uppkäftigt, med en stor dos frenesi och äktheten går inte att ta miste på. Albumet är också väl sammanhållet musikaliskt där varje låt känns som en fortsättning på den andra och på samma gång självständig.

Tänk er Rollins på 50-talet dopad med lite Hawkins, en dos Bostic och mycket Fredrik Lindborg, då har ni LSD eller Lindborg/Sjöstedt & Daniel. Fredrik lirar basklarinett, tenor- och barytonsax, Martin Sjöstedt bas och Daniel Fredriksson trummor. ?Trio Colossus? (pb7) är trions förstlingsverk och sämre start hade man kunnat få. Musiken frustar, kränger (Rollins) svänger (Hawkins) och etsar sig fast likt en gravyr (Bostic). Inte för en sekund att man saknar pianot. Jag provlyssnade första gången i bilen och höll på att köra av E4:an! Gershwins ?It ain´t necessarily so? kråmar sig i höstsolen medan ?Wild Mustang? sladdar från sida till sida och ?Blues in blueprint? lattjar med de blå tonerna. Och tröttnar du på det, varför inte dansa lite calypso till ?Börja om från början?. Fredrik Lindborg får i höst Arne Domnérus-stipendiet och spelar Dompan i en ny film om Monica Zetterlund.

Föredrar ni jazzsjung ur standardrepertoaren som är kanske Ira Kaspi från Finland ett alternativ. ?You and the night and the musik? (Prophone) är Iras sjunde CD sedan hon 1990 avslutade studier vid Berklee College of Music i Boston. Ira kan höras i olika konstellationer, bl.a. bandet på den här plattan; Jazz Diva Band som backas upp av en hel symfoniorkester. Vi bjuds egentligen inte på några konstigheter. Iras röst är personlig och hon fraserar smidigt och med lätthet, men är lite begränsad av att röstomfånget inte är så stort. Jag kommer faktiskt att tänka på Tony Bennett och Mel Tormé när jag hör Ira, fast jag kan inte riktigt förstå varför!

Musikerna i göteborgska Mamatot kommer från tre generationer; Tommy Olsson (gitarr) 50-talet, Martina Almgren (trummor) 60-talet och Magnus Bergström (bas) 80-talet, men det är inte avgörande för om de kan skapa musik tillsammans. Att skapa jazz handlar inte om musikernas födelsedatum. Lyssna till ?Centrifug? (Imogena) och ni förstår att det handlar om andra saker, som respekt, förståelse, tolerans, stora öron, musikalisk värdegrund med mera. Dessa tre vet var de kommer ifrån, var de är men inte vart samtalet ska sluta.

Ja, så heter faktiskt sista plattan. ?The Vedbod Tapes? (Country a& Eastern) är inspelad 1977 i slagverkaren Bengt Bergers vedbod. Medverkar gör Bengt Berger/Roland Keijser/Kjell Westling. Bergers trummor stökar runt medans Keijser och Westling skiftar mellan olika saxofoner, klarinetter och flöjter. Det kan låta kaotiskt, men det finns metod i vansinnet och de tre har ett samspel som utvecklats under många år. Ibland avbryts frispelandet av Kjell Westlings ensamma fiol spelandes exempelvis ?Bröllopsmarsch efter Bleckå? eller ?Polska efter Bränd Jon Larsson?. Westlings fiolspel skapar en spännande kontrast till de andra spåren.