"Jag sköt åt andra hållet"
sanningen ska göra er fria." Så står det ju i Johannesevangeliet, och där handlar det om tanken på att det bara är Gud som sitter inne med vad som verkligen är sanningen, om vi nu väljer att tro på Gud. I polemiken mellan Liza Marklunds böcker Gömda och Asyl och Monica Antonssons "motbok" Mia - Sanningen om Gömda, säger sig båda författare vara sanningssägare om en utspelad verklighet. Jag ska med en gång säga att jag inte har läst någon av dessa böcker, och jag tänker inte gå in på någon av författarnas anspråk på att leverera sanningen, jag undrar bara vad som egentligen är sanning här i världen, alltså i största allmänhet? Är inte egentligen allt som är historia en tolkningsfråga? Och historia blir ju allt som händer i samma ögonblick som det... ja, har hänt. Nuet rusar ifrån oss med ögonblickets hastighet, och nu läggs till nu och bildar en sammantagen historisk verklighet, som inte kan återges som annat än tolkningar, eller? Det där blev nästan lite krystat, va? Det hände sig, i verklighetens Oxelösund1967 att en fönsterruta pangades på min gård. Jag var sex år och hade en slangbella i handen och försökte skjuta prick. Åt rutans motsatta riktning. Jag märkte ingenting. Rätt var det var kom det en farbror och sög tag i mig. "Din lilla jävel," sa han. "Vart har du din pappa?" Jag fattade ingenting men tillsammans gick vi till pappa, som fick slanta upp för rutan och som blev arg på mig. Jag protesterade bara lite lamt, allt pekade ju mot mig. Jag minns inte straffet, men det var antagligen mindre kännbart. Det var pappa som hade gjort slangbellan åt mig. Här blev sanningen den att jag hade pangat det där fönstret fast jag än idag vet att det inte kan ha varit jag. Jag sköt ju, som sagt, åt andra hållet och dessutom var jag alldeles för långt från den där förbannade rutan. Verkligheten var en pangad dora, sanningen blev att jag var den skyldige, men den egentliga sanningen satt bara vår herre inne med, och den skitunge som kastade stenen. Men vi väljer ju naturligtvis själva vår sanning, medvetet eller omedvetet. När Thomas Quick grinar i teve och säger att han är oskyldig så är det nog sanning för honom, just då. Och det vi vill se som sanning blir ju också det sanna. Tror vi på flygande tefat så blir en förlupen väderballong på håll ett flygande tefat. Ur den synvinkeln så kanske det skulle kännas tryggt att luta sig tillbaka i förtröstan på att bara Gud vet sanningen om allt som händer, om vi nu väljer att tro, eller också börjar vi kanske intressera oss för filosofi och upptäcker då att till och med själva verkligheten är diskutabel. Men i polemiken mellan Marklund och Antonsson så kanske sanningen närmar sig verkligheten ju fler böcker som skrivs i ämnet. Men då har nog läsarna tröttnat redan.
Så jobbar vi med nyheter