Igår tonade jag håret. Jag tonar håret en gång i månaden för att slippa den grådaskiga utväxten. Dessutom gör jag det själv för att det inte ska kosta så mycket. Men när jag höll på där som bäst och kletade i all toning med mina jättehandskar, såg jag till min fasa ett flertal gråa hårstrån. De riktigt lyste bredvid den andra råttfärgade utväxten. Har jag redan blivit gammal vid 32 års ålder? Fort tog jag fram pincetten och slet bort det första hårstråt som lyste mest av dem alla. Men genast ångrade jag mig. Jag skulle ju ändå tona håret ju! Dessutom skulle de ju ändå växa ut igen. Och hur skulle det bli i mitt virrvarr av lockar med små korta hårstrån lite här och var? Resultatet skulle troligen bli en pudelfrisyr. Så istället la jag tillbaka pincetten och började hälla i toningen med en rasande fart. Jag masserade intensivt på de grå hårstråna för om möjligt täcka dem ännu lite mer. Sedan slog mig en annan tanke. Jag hade ju faktiskt hört att toning inte fäster på gråa strån. Jag kastade mig på telefonen och slog genast numret till en frisörkompis. För att få ett proffsutlåtande om mitt åldrande.
- Nej, svarade hon. Det stämmer! Toning fäster inte lika bra som färg förstås.
Jag tackade för svaret och la på. Typiskt! Det hade nog varit bättre med en färgning. Men nu var det ändå försent. Det var bara att hoppas på det bästa. Med toningen i håret ökade jag på belysningen till max i badrummet för att studera mig själv. Nog kunde jag även se att det började komma linjer i ansiktet också. Inte tunna fina linjer heller för den delen! Utan massvis av linjer lite här och var. Både i panna och vid ögon. Och inte bara skrattrynkor utan andra rynkor! Jag började frenetiskt riva i badrumslådan. Nog hade jag fått ett prov på en antirynkkräm förra gången jag köpte mascara till mina kritvita ögonfransar? Jo då, där var den. Hysteriskt slet jag upp förpackningen och började gno in krämen i ansiktet. Sedan kom jag på att det var himla onödigt att smörja mig med krämen innan jag ens hade duschat bort toningen!
Vad var det med mig? Jag som alltid förr har tyckt att det är fint med den äldre och åldrande kvinnan. Jag som till och med har varit emot att alla nuförtiden färgar sitt gråa hår. Och som dessutom har övertalat min fina svärmor att spara ut sitt gråa vackra hår. Men tydligen gällde inte det mig själv! Jag sköljde ur all toning och till min glädje dolde den de grå hårstråna. Jag ringde till min bästa väninna och meddelade henne om mina fasansfulla fynd. Hon skrattade åt mig och meddelade att hon också hade en massa grå hårstrån. Dessutom hade hon smort sig med antirynkkräm i flera år. I förebyggande syfte!
Där hade vi alltså svaret! Jag borde ha smort in mig mycket tidigare. Kanske redan från det att jag fick barn. För det har jag läst om att man åldras snabbare med småbarn och sämre sömn. Och nu när jag jobbar nätter också! Det kanske var det sämsta beslut jag någonsin tagit. Det är säkert nattjobbet som gjort att jag fått linjer och grått hår. Jag smorde in mig med antirynkkrämen och lovade mig själv att inköpa den genast om den hjälpte. För det något borde den ju hjälpa! Annars skulle de ju inte få sälja den.
Sedan lovade jag mig själv att aldrig mer gnälla på människor med åldersnoja. För nu var jag uppenbarligen själv på god väg att drabbas av den.
