Jag brukar kalla mig själv dramatiker ibland, när jag skriver på en pjäs. Som dramatiker måste jag såklart vara intresserad av språk. Och som språknörd måste jag såklart skriva en krönika om det. Om att bli skadad av språk.
WHAT! Fink! Jag har skrivit en dikt om det. Jag tyckte bättre om dig innan du blev så kommersiell.
Fattade du inte ett dugg av det där så är det inte dig det är fel på. Det är mina språkvärldar, teatervärlden och scenpoesivärlden som skapat uttrycken. Jag brukar se det som om jag blir skadad - efter att ha umgåtts med dessa ord kan jag inte längre tänka vettiga tankar, det blir bara WHAT!
Språkvärldar. Jag samlar på förkortningar från olika världar och funderar över vad de säger om människorna som använder dem. Som att lärare spesar sina elever medan ingenjörer skriver späckar, och analyserar det faktum att spec. kan ha olika uttal. Det är bara i teatervärlden projektor kallas proj och kollationering koll (i och för sig inte så konstigt eftersom jag inte stött på ordet i annat sammanhang - men första gången jag hörde det var dramatisk, jag blev via mejl inbjuden till koll, och svarade ?ja, gärna? utan att veta till vad, det skulle ju också ha kunnat vara kollektivtrafikenkätsundersökning, och för en stund såg jag mardrömsbilder av mig själv rustad med en gigantisk hög formulär på bussen).
Sammanhang. Dessa komiska förkortningar utgör ett sammanhang. Ibland när jag chattar brukar jag tänka på alla meddelanden som jag skrivit som försvunnit ut i cyberrymden. Tänk om de ploppar upp någon annanstans? Om det där wazzzzup, som jag skickade till Martin skulle hamna hos jobbkontakten. Man kan bli paranoid för mindre och för en sekund försöker jag låta bli att skriva så många utropstecken (!!!!). För chattande Anna är ett sammanhang. Det är språket som gör det. Eller samtalspartnern. Normalt sett är mitt motto att sammanhang är överskattade, men när det gäller samtalspartner stämmer det inte. Jag säger till exempel smartast saker tillsammans med min bror. Som att fiske är borgerligt. Jag tänker att vi borde göra något som liknar Platons dialoger. Kanske direktsänd webradio. Vill du vara Sokrates eller Platon Kalle?
Annat språkfetischisten ägnar sig åt är felstavningar. Till exempel the genetic cod. Den genetiska torsken på dinosaurieutställningen. Den är antagligen helt utrotad. Eller särskrivningar. Pizzerian som säljer Pizza, Hamburgare, Kebab och Rätter. Jag har så imbecillt roligt åt det. Och inser mitt i skrattet att språk är också makt och det finns någon som inte skrattar åt det.
Krönikan tar slut och jag tror att jag skrivit för mycket om internet och intern(et)skämt. Nästa gång måste jag skriva om något seriösare. Som Herman Hesse.
