"Jag minns från det jag själv var sommarvärd för nitton år sedan att man vill ta tillfället att säga något viktigt. Vad tycker kändisar är viktigt i dag?"
Så måste jag lyssna till kändisarnas prat. Jag minns från det jag själv var sommarvärd för nitton år sedan att man vill ta tillfället att säga något viktigt. Vad tycker kändisar är viktigt i dag?
Bond-bruden Maud Adams tyckte att vi inte skulle förstöra naturen. Rymdisen Christer Fuglesang tyckte att vi skulle införa euron. Storföretagsledare Michael Treschow hyllade fri företagsamhet som skapat vårt välstånd.
Mona Sahlin gjorde först ett frispråkigt intryck. Hon vände sej mot religion och fundamentalism. När tro blir vetande, då blir det farligt, sa hon.
Sen blev hon sentimental och berättade om Margot Wallström, Anna Lindh och Mona själv - tre "tjejer" som höll ihop. Man såg framför sej tre flickor av vilka ingen tjänade under hundratusen i månaden. Här sprack hennes försök att låta som om hon hade något med vanligt folk att göra.
Fredrik Reinfeldt gjorde inget sommarprogram, det överlät han åt fru Filippa. Hon berättade hur hon kommit fram till en tro på sej själv. Och hur hon fått en tår i ögonvrån på valvakan när moderaterna vunnit. Då stod hon i en folksamling som stampade av glädje. Nu kan vi fördärva den svenska modellen! Det sa hon inte, men det kände man att jublet gällde.
Det är kändisar som sommarpratar. De flesta är naturligt nog överklass. Den enda som sa sej vara socialist var den modiga kurdiskan Silvia Cigerxwin.
Hotellkungen Bicky Chakraborty gav sin syn på invandringen. Man kan inte anpassa Sverige till folk som kommer hit från alla håll, menade han. Det är nykomlingarna som måste anpassa sej. Det hade han själv gjort och där låg nyckeln till hans framgång.
Den 13 augusti höll jag på att ramla ur hammocken. Radion klämde i med Internationalen och Arbetets söner. Författaren Susanna Alakoski var sommarvärd, hon som gett namnet Svinalängorna åt den förort hon skildrar. Andra bostadsområden har fått andra namn, berättade hon. Det finns politiker som kallar göteborgska Biskopsgården för Boskapsgården.
Alakoski pratade om städning. Hur det känns att gå ut och in i fina hem och se alla vackra saker. Känna skillnaden mellan att ha råd och inte ha råd. Tvingas vända på varenda krona. Hennes program blev en hyllning till arbetet och ett hån mot skattelättnader för överklassnära tjänster.
Hörvärd var också Knut Knutsson, ni vet han från teves Antikrundan, när han berättade om arvstvister. Han överraskade genom att spela svenska visor av Bellman, Taube, Olrog och Olle Adolphson.
Vad var då bäst och sämst av nittio timmars sommarprat? Sämst var Filip Hammars och Fredrik Wikingsons framträdande på USA:s nationaldag 4 juli. Något så gapigt, obegåvat och onjutbart försökte ingen annan göra.
Och bäst? Själv väljer jag Per Jonsson, alltså Plura i Eldkvarn, som enkelt och trevligt berättade om sin uppväxt i Norrköping. Och valde låtar som visade att även en rockmusiker kan ha en bred och varierad musiksmak. Tack för det.
Så jobbar vi med nyheter