Förlåt, men jag har haft en alldeles fantastisk sommar.
Precis så vill jag säga. Nu känns varje dag som sommarens sista dag, och jag längtar faktiskt lite efter hösten. När jag var liten prenumererade min familj på H&M-katalogen (eller brukar det kallas att prenumerera när det handlar om en postorderkatalog?). Mitt i sommaren kom höstens katalog och det kändes nästan som en isglass på en solstingsvarm panna. Nu har jag inte sett höstens H&M-katalog på ett tag men jag tänker att just nu längtar jag lite efter den där känslan av att hålla de blanka sidorna med bilder av kläder och människor i höstlöv. Och då är jag ändå en radikal motståndare till all form av konsumtion, jag tycker att postorderkataloger ofta är lite sexistiska och jag är dessutom en extremt snål person. Trots det längtar jag lite.
Jag längtar efter att allting ska starta igen. Så att världen kan vakna ur sin sommarkoma. Jag känner mig barnsligt förtjust över att börja min tredje litteraturvetenskapstermin, det känns nästan som att börja första klass.
När jag träffar alla människor som jag inte träffat på hundra miljoner sommartimmar frågar vi varandra vad vi gjort under sommaren. För att dra ytterligare en parallell till lågstadiet känns det lite som texten ?Min sommar? som skrevs varje år. Det är allmänt känt att det då är bäst att ha gjort många spännande saker. Den här sommaren har jag gjort många spännande saker. Men när jag försöker berätta om dem blir det bara konstigt.
Varför då? Är det för att jag har varit hemma mest hela tiden? Ja, det går att göra spännande saker hemma. Är det för att en spärr inuti min hjärna hindrar mig från att kalla en sommar som innehållit begravningar fantastisk? Kanske, men sorg gör kanske glädjen tydligare. Eller är det för att jag inte har badat, inte har tagit det lugnt, inte solat, inte grillat, inte fiskat, inte seglat, inte varit på konsert? Det känns som om jag borde säga: ?Nja, jag har inte gjort något särskilt, mest tagit det lugnt, var iväg en sväng, men sen bara slappat.? Kanske säger jag egentligen: ?Hej Jantelag, vill du gifta dig med mig?? Kanske orkar jag bara inte utvidga förståelsen för vad en bra sommar är. Kanske är jag helt enkelt inte van vid såhär bra somrar - jag har bara haft ett par stycken tidigare.
Så förlåt, men jag har haft en alldeles fantastisk sommar. Det har varit sommaren då jag virkat Ebba Witt-Brattström och Horace Engdahl, då jag blev två tygkassar rikare och mina solglasögon två skalmar fattigare, då jag dansade (bland annat kräla-på-golvet-som-en-amöba-dansen), blev dränkt av regnet en gång (jämfört med förra sommarens fyra) och skaffade världens mest färgglada skor med olikfärgade snören. För att göra några nedslag.
