När Östnytt frågar chefen för Arbetsförmedlingen i Norrköping, Gösta Landgren, om syftet med fas 3 i Jobb och Utvecklingsgarantin svarar han följande:
"Har man gått arbetslös ett par år och kommer längre och längre från arbetsmarknaden får man börja träna det här vanliga på att gå i grupp och gå upp klockan åtta och gå hem halv fem."
Det var ungefär av den anledningen jag satte mina barn i sexårsgrupp en gång i tiden. Nu råkar jag själv vara 50 år och Gösta Landgren vill göra detsamma med mig. Ska han inte lära mig att äta med kniv och gaffel också? Eller torka mig i röven?
Många frågor dyker upp. Vem anställde Gösta Landgren, får han någon lön och vad gör han på jobbet förutom att vara där mellan klockan åtta och halv fem? Har han inga högre tankar om vad ett arbete går ut på?
Inom politiken och det offentliga tycks det dock fungera som så, att när man inte vet vad man ska göra, då kontrollerar man. Ju mer kontroller, desto mindre innehåll. Skolan är ett tydligt exempel. När man inte vet hur man skapar en vettig skola börjar man kontrollera både elever och lärare istället för att fråga dem som kan bäst, nämligen dem själva.
Nu ska man införa lärarlegitimationer. Det tycker jag är bra. Jag vill att man inför en läraruniform också, samt en mössa på läraren, gärna strutformad, så man ser skillnad på lärare och elev.
När jag själv senast blev anställd inom kommunen, för vilken gång i ordningen har jag glömt, hade man infört pedofilpappret. Alla nyanställda som jobbade med barn skulle ha ett sådant. Min dåvarande chef såg lite förlägen ut då han bad mig att kontakta polismyndigheten för ett intyg på att jag inte var dömd för något otuktigt. Och nog kändes det lite konstigt att göra det men nu är jag enbart stolt. Jag har papper på att jag inte är pedofil! Hur många av er läsare har det? Detta intyg har jag alltid med mig och kräver att alla andra också ska ha det. Kan man inte bevisa att man inte är pedofil finns all anledning till misstänksamhet. Det har dock börjat bli lite jobbigt eftersom innehavaren av min kvaretersbutik inte kan bestyrka sin oskuld. Inga andra butiksinnehavare heller. Men vem vill köpa mjölk av en potentiell pedofil?
Jag är inte ensam, denna sorts pedofilfobi är väldigt utbredd. En som vet vad det innebär är Ingrid Carlqvist. Efter att ha försvarat män i allmänhet på sin blogg blev hon kallad för bland annat pedofilkramare. Dessutom fick hon sparken som chefredaktör för tidningen Villaliv.