Jag hade en gång en båt kommer aldrig till final
Antagligen inget alls, det är bara det att den guldålder för 50 år sedan då ett dylikt storverk skapades, har vi sedan dess inte fått vara med om.
Jag vågar mig på ännu ett påstående: det finns inga schlager nu för tiden. Det finns bara schlagertävlingar. Vilket alltså skulle betyda att tävlingar i sång är till allvarligt men för utvecklingen. Vilket man då bara kan ana den fruktansvärda fortsättningen av: tävlingar biter sig själv i svansen, förstör det de är avsedda att stödja och förbättra. Se på sporten ...
Så snart det blir tävlingar handlar det om pengar, så snart man sneglar på någon som ska värdera det man åstadkommer blir det sämre.
Självklart måste det vara så.
Inte en enda låt kommer jag ihåg från den s.k. schlagerfestivalen. Inte för att jag såg eller hörde just den här häromkvällen på tv, vilket i och för sig har minskat chansen till ihågkommande, men det är ju detsamma åren igenom.
Aldrig kommer Vad tar ni för valpen där i fönstret, voff, voff, igen.
För att inte tala om de underbara pärlor som var på allas läppar under nämnda guldålder: Ann Caroline, öppna din dörr, möt mig i porten nu liksom förr, eller Nidälven stilla och vacker du är. En sliten grimma hänger i mitt stall.
Listan kan, som man säger, göras lång.
Ännu allvarligare:
Var finns den där typen av visor som Cornelis gjorde, som Povel åstadkommit, som han norrmannen, Ulf Peder Olrog, som Olle Adolphson! Fred Åkerströms tolkningar.
För att inte nämna Evert Taube om man nu bara ska hålla sig till hans slagdängor.
Visst känns det mörkt? Det finns ju ingen återväxt? Det finns inte längre någon person som kan skriva som dom gjorde. En Hönan Agda ska aldrig mer uppstå, en Elinor är för evigt förgänslad och en Grabbarna från Söder ska aldrig hötta med sina nävar, vända på klacken och gå hem igen.
Varför kan man inte skriva visor trots att schlager för tävlingsproduktion kräver så mycket annat. Inte minst en text som drunknar i komp eller aldrig har något att berätta. Varför skulle det inte kunna finnas en visproduktion i alla fall?
Det är för bedrövligt, mitt i allt annat.
Ett pyttehäfte nådde redaktionen, Öschöttske viser1. Enkelt men till glädje. Som Handklaverslåt från Vikbolandet:
För stackars den pöjk som ingen flicka har
han inget livat har, han lever sorsna dar
men om han har e lita fästemö
då ä dä inga nö, då sjunger han
Di hadde lidi lidi li ral. (osv)
Kul va?
Utifallatt någon nu undantagsvis skulle komma på något att berätta i en vistext så kommer hela branschen ångandes med sin proffslansering och plockar sönder låten, låter den drypa av komp, pryder den med lättklädda snyggingar, bländar den med fladdrande illuminationer i alla färger och så var det med den visan. Dränkt.
Så egentligen kanske den redan finns men jag känner inte igen typen i sina nya kläder.
Tacka vet jag "Sån´t är livet" .
Så jobbar vi med nyheter