Jag är glad att Angel Haze ställde in

Indierockarna från Pennsylvania låter i sina bästa stunder som ett band från Manchester eller Sheffield, och det är menat som en komplimang. Det är så vansinnigt vackert brit-popigt att tankarna far iväg till band som The Kooks eller Teenage Fanclub. Oavsett om det är indiedrivigt eller storslagna Coldplay-ballader så är det gitarrerna som färgar musiken med de starkaste av färger. Det blir bra i slutändan. The Districts försöker vara lite sådär indie-svåra, det klär inte gruppen. När alla handbromsar släpps och gitarrerna får tjuta som tusen brunstiga vargar över Bråvalla-området. Då ler jag, då är jag så innerligt glad att Angel Haze ställde in och skickade mig hit istället.