Jag är alltid beredd till strid
David Iwung
Foto:
Minst fem dagar i veckan (ja, jag är bara ledig lördagar i regel) byter jag om till matchuniform, trycker in tandskyddet, tar fram vinnarskallen och förbereder mig för en åtta timmar lång holmgång.
Jag går alltid in med inställningen att vinna. Att ta striden mot den oberäkneliga motståndaren NT.
Att vinna den är samma sak som att ha den bästa - eller helst de bästa - nyheterna.
Att hitta nyheten som jag vet kommer att få murvlarna på andra sidan att dra sitt hår, sucka djupt och känna i varenda por att de torskade fighten den dagen.
Varje match och dag är en ny rond.
Den dag jag inte längre är intresserad av att rusa in med huvudet före efter avspark och jaga nyheter slutar jag. Jag kommer inte att spela på halvfart eller gå in i några närkamper för att ta hem segerpoängen.
Att alltid ha strävan att vara först är en ohälsosam och nyttig inställning på samma gång.
Vinner du mår du prima, förlorar du är det dina egna hårtestar som ryker.
Jag behöver känna det flåset, att om jag inte studsar vaket och alert på tårna sitter motståndarens raka höger i form av en bättre nyhet mitt i plytet.
Det är en nödvändighet som jag vill att alla i mitt lag ska känna.
Alla på Folkbladet ska vilja vinna, annars ska manager Christer Sandberg hota med lönesänkning.
Fötterna på bordet och det blir straffrundor längs E 22.
Vad jag älskar mest med mitt jobb?
Det smäller direkt om du inte är uppmärksam. Dräller du med bollen eller inte håller ögonen öppna så åker du ut över sidlinjen med din mätta skalle.
Du får motvilligt och smärtsamt konstatera att det vi skulle haft - det har de på andra sidan.
Det jag skulle fått beröm för att jag jagat in, kommer jag inte närmare än en avundsjuk blick mot andra sidan.
I tidningarnas värld får du inga poäng på andra plats. Inte ens en klapp på axeln och ett "bra kämpat" om du inte är först och vinner.
Nyheter är bara nyheter i dag.
Det bästa är att det väntar en ny match i morgon. Och i morgon.
Jag vill vinna alla. Segerns sötma är den bästa smak jag vet.
Självklart är en del i tillfredsställelsen att vi är den lilla, de på andra sidan den stora och mäktiga. Men hade jag varit en del av deras lag hade jag känt samma sak.
Jag hade inte haft några som helst sympatier för att den mindre konkurrenten blev överkörd.
Varje dag är en match med chans till revansch.
De på andra sidan kommer dock inte få den i morgon heller.
Så jobbar vi med nyheter