<i>Urspårat:</i> Låt verkligheten få vara verklig
Alla har inte ett arbete att gå till på dagen. Många saknar vuxna förebilder. Andra hamnar i missbruk på grund av olika tragedier i livet. Många glöms bort, andra räknas inte. De möts av misstro och förakt. Dagligen. Det handlar om verkligheten. Tyvärr.
På hemväg från jobbet en dag möttes jag av poliser som höll en man nedtryckt mot trottoaren. Han hade precis varit inne och snattat i en affär där på Norr. Polisbilarna stod på gatan med de blå lamporna blinkande som en påminnelse om den farliga verkligheten.
Fast är det egentligen värre på Norr än någon annanstans?
Jag har en lägenhet i Stockholm som jag just nu hyr ut i andra hand. Den ligger i ett mer fashionabelt villaområde i södra delen av staden. Inga invandrare, inga missbrukare eller andra så kallade "problemkällor". Det är välordnat. Allt fungerar i tvättstugan för det mesta, trappuppgången är ren, grannarna har lagom mycket högljudda fester, bilarna som står parkerade på gatan ser respektabla ut. Man säger hej och byter ett och annat ord om vädret när man möter grannen.
Men så trist det kan kännas ibland. Händelsefattigt och inrutat. Ett liv utan överraskningar och kryddor. Fast det fina är bara något som finns på ytan. Faktum är att det inte är en idyll trots allt. I detta fina område blev en kvinna våldtagen när hon var på väg hem en sen kväll. En man sköts ihjäl i något som var en ren avrättning. Visserligen en uppgörelse i den undre världen, men han blev ihjälskjuten där mitt bland villorna.
Jag har en vän som arbetar som lärare i fina Askim i Göteborg. Men barnen där har inte färre problem än på andra håll. De uppför sig inte bättre, kan inte mer och föräldrarna intresserar sig inte heller nämnvärt för sina barn. De är väl för upptagna med att göra karriär.
Förmodligen är det så att problemen inte syns lika mycket utåt i de finare stadsdelarna. Man letar helt enkelt inte där. Själv tycker jag att det är bättre att det syns. Att verkligheten är verklig.
Men för allt i världen: Bunta inte ihop alla som bor på Norr eller alla som bor i Lindö. I Finspång får inte asylsökande handla på rekvisition i en viss affär. Det stjäls för mycket i butiken. Det måste vara de asylsökande som stjäl. Allihop. Och vi på Norr sniffar lim, knarkar, snattar i butiker och det är så hemskt i kvarteren där vi bor.
Men alla gör inte allt. Någon gör något. Någon gör det nästan över allt. För dessa händelser är en del av verkligheten. Vad man sedan tycker denna verklighet, där brott begås, där missbrukare finns, där frånvarande föräldrar är ett faktum, där bråk är vardag, är en annan sak. Men bunta för allt i världen inte ihop oss.
Så jobbar vi med nyheter