<I>Urspårat</I> Längtar tillbaka till jobbet

Är det inte lite sjukt det här med jul? Hur vi stressar sönder oss veckorna före och ställer helt orimliga krav på oss själva; Jobba som vanligt och samtidigt klara av att köpa klappar, fixa julmaten, godiset och baket, hitta lagom yvig obarrande gran, leta fram pyntet från vinden, passa julkalendern på morgonen OCH kvällen, alltid ha glögg och pepparkakor till hands för att allt ska vara så mys-pys-perfekt som det bara går och samtidigt ska vi ha ett saligt leende på läpparna eftersom det är sååå underbart med jul. Det förstår ju vem som helst att ekvationen är omöjlig, och ändå är vi många som varje år försöker få ihop den. Därför ÄR julen sjuk hävdar jag. Ja, inte själva julen i sig, den finns det ju en anledning till att vi firar. Eller jag menar fanns. Handen på hjärtat, hur många av alla er föräldrar har den här julen pratat med era barn om Jesus födelse och om vem han var?
Jag kan tyvärr inte skryta med att jag varit duktig på det heller. För att döva mitt samvete ställde jag fram krubban, till min hjälp hade jag min femåring Gustav och hans två jämnåriga kusiner. Försiktigt plockade vi upp porslinsfigurerna; Jesusbarnet i krubban, Maria, Josef, de tre vise männen, herden, ängeln. Så var det dags för djuren, åsnan, lammet och kamelen. Då var det slut på friden. Alla ville ha samma djur och alla ville att de skulle stå på olika ställen i krubban. Gustav, som just nu gillar att kriga tyckte väl att keramikfigurerna inte bara kunde stå i krubban och se fromma ut. Så när jag vände ryggen till hoppade dom på varandra och kvar låg Josef utan huvud...ja, vad säger man?!
Nu längtar jag efter att få plocka bort alla julgrejer och gå tillbaks till jobbet och vardagen. Inte för att jag, eller familjen snarare, har svårt att koppla av, snarare tvärtom. Vi sover bort halva dagarna. Frukosten blir lunch och eftermiddagskaffet dricks vid middagstid. Rutinerna är som bortblåsta. Det där är rätt skönt ett tag, men ju längre tiden går desto mer börjar jag längta efter våra fasta regelbundna vanorna. Där barnen lägger sig medan det fortfarande är kväll och inte natt, där måltiderna äts när de ska och inte bara består av en massa onyttigheter, där morgontidningen blir läst till frukosten å inte som kvällslektyr eller ännu värre nästa dag, där man fortfarande ser dagsljuset när man sticker ut näsan genom dörren...där försoffningen inte är ett faktum!
Men å andra sidan kanske det är det som är meningen ledighet, att man blir så avkopplad att man tröttnar på den. Tacka vet jag ett nytt år då man verkligen kan starta om på ny kula igen och kanske tillföra en och annan nyttig rutin (typ ett gympapass). Att julen är slut bekymrar mig alltså inte det minsta, jo förresten det är en sak som kan bli svår, att slänga ut julgranen. Vår nya undulat har nämligen upptäckt den och verkar känna sig hemma däri. Fast å andra sidan, tiden går fort. Snart är det jul igen, då pippin, lovar jag att det kommer en ny gran!