<i>Urspårat:</i> Jag är för harig för att se skräckfilmer
Foto:
Beskrivningar av de allra värsta splatterfilmerna väcker bara illamående hos mig och jag har svårt att förstå de som gillar dem. Men det gör min lillasyster som är 14 år. Gillar skräckfilmer alltså (de allra värsta är hon för liten för). Och detta är en ständig upphovskälla till diskussion.
Hur många gånger har inte jag fått höra "tönt" när jag går från en film som jag tycker går över gränsen.
Den senaste filmen som var uppe på diskussion var Thirteen gost, en film som jag inte tittade rakt igenom.
Men visst påverkar filmer. Det känns inte riktigt säkert när man går från filmen. Men min syster påstår helt säkert att hon inte blir påverkad och det får mig att minnas min egen ungdom.
På det sköna åttiotalet kom filmen Hajen. På den tiden tyckte jag att den var löjligt dåligt gjord. Men den har skapat tanken på att något skulle komma och dra ner mig när jag badar i en sjö och ännu värre att en haj skulle attackera. Men vi bor ju i kalla Sverige och här finns inga hajar. Men det är inte så lätt att komma ihåg om man har en fantasi som ständigt skenar iväg.
Att bada ensam i en sjö en tidig sommarmorgon är inte att tänka på. När jag var yngre hade jag till och med svårt att bada ensam i en bassäng. Nu tror du kanske att jag är på gränsen till galen eller så kanske du är en av dem som också lider av hajskräck. För det är faktiskt inte så ovanligt som man kan tro. Senast igår upptäckte jag att en vän till mig också har det. Min väninna sedan många år är nästan värre än jag. Många i min generation lider av hajskräck även om det inte är i lika stor grad som jag och min väninna. Men vem vet vad som döljer sig i djupet, inte jag i alla fall. Vet du?
Så jobbar vi med nyheter