<I>Urspårat:</I> I huvudet på en fyraåring

"Nästan alla människor har en hjärna. De som är lite dumma har en hönshjärna" det konstaterar Johan, 6 år, i Mark Levengoods och Unni Lindells nyutkomna bok "Gamla tanter lägger inte ägg". Den innehåller en rad sköna funderingar och formuleringar av barn. Och man inser när man läser den, att är det nåt barn INTE har är det just hönshjärnor!
Barn är finurliga varelser och de reflekterar mycket över sin tillvaro. Det bästa är att de gör det så direkt, inget krångel när de ska förklara livets gåtor. Jag är beredd att säga att barn faktiskt är små filosofer. Och jag har lyckan att ha några såna hemma. Just nu är det 4-åringen som funderar över saker och ting.
Oftast är hans tankar rätt kluriga och roliga, men det är en lögn att påstå att ALLT han gör och säger är skoj. När han sätter sin 4-års-trots-sida till, då är det ibland lätt att hålla sig för skratt.
Den här gossen har minsann bestämda åsikter om det mesta som rör vardagen. Typ; "Vill man inte sova vill man inte det", "vill man inte borsta tänderna vill man inte det", "vill man inte äta så vill man inte det!" punkt slut.
Mat är förresten ett nödvändigt ont för pojkar i den här åldern verkar det som, i alla fall den jag lagar. Fast från dagis får jag rapporter om att min 4-åring äter som en häst. Och en dag var han och tiggde mat hos min syrra och då hette det att "mamma har bara GAMMAL äcklig mat hemma", kul!
Häromdagen deklarerade han surt att han BARA gillar korvstroganoff, köttbullar och dagismat!!! (Det är ju bara att inse att det är jag som är korkad som ännu inte accepterat att den invecklade och ofta tidskrävande mat jag gör mig till att laga, framförallt på helgerna, inte uppskattas av mina små änglar.)
"När någon dör hänger man en halv flagga på stången" ,säger Simon 4 år, i Levengoods bok. Döden är nåt barn funderar en hel del över. Min 4-åring, som förresten heter Gustav, har haft all anledning att göra det sista halvåret. Hans bästis morfar blev nämligen allvarligt sjuk. När det stod klart att han aldrig skulle bli frisk igen, försökte jag förklara läget för Gustav.
Han lyssnade och tänkte en stund, så sa han "men då tejpar vi ihop han som man gör med dockor!"
För en 4-åring är det så självklart att alla problem går att lösa. När vi hälsade på morfar på sjukhuset hade Gustav med sig sitt lördagsgodis. Plötsligt gick han fram till sängen, slängde en chokladcigarett på täcket och sa "man måste äta choklad annars blir man inte frisk". Fast det hjälpte ju inte och i september dog morfar.
Gustavs största problem var att förstå HUR i hela friden morfar togsig till himlen. Han funderade, så sa han; "Han åkte flygplan va?"
Jag skakade på huvudet och han tänkte en stund till, så sken han upp "Jag vet, det var helikopter va? " Jag skakade på huvudet igen och han grunnade både länge och väl tills han äntligen kom på det ; "aha, han åkte luftballong!" När jag inte trodde det heller blev han precis tyst, för att slutligen fråga ; "flög han alldeles SJÄLV då?". När jag sa att jag nog trodde det var på det viset sa Gustav bara "jaha" och med det var han nöjd. Fast sen blev det lite lagom konstigt tyckte han, när morfar hade kremerats, för HUR skulle han då kunna flyga till himlen.
En 4-åring agerar ofta impulsivt utan att tänka på konsekvenserna. En dag när jag kom in i Gustavs rum hade han totalmassakrerat sin enda krukväxt. Jag blev förstås arg på honom, men han blev ännu argare på mig och skrek att jag borde fatta att hans dinosaurie faktiskt också behövde äta ibland!
Jag inser att han tycker att jag är rätt spånig emellanåt.Häromdagen spelade vi ett familjespel som gick ut på att Gustav skulle förklara en bild utan att säga direkt vad den föreställde.
Han plirade med ögonen så sa han "det är något som har vingar", inget mer. Jag tänkte å gissade. På insekter och fåglar och mer hann jag inte, för en 4-åring har inte tålamod att vänta längre än 3 sekunder. "Det fattar du väl att det är en fladdermus, du kan ju INGENTING ju!"
Senaste tiden har sonen ägnat sig åt att öppna låsta toalettdörrar med en femtioöring. Det är ju okey om det är nån i familjen som befinner sig innanför. Men en kväll när vi hade gäster hemma roade han sig med att låsa upp dörren då en av de manliga deltagarna befann sig där. När Gustav väl fått upp dörren skrek han "åh, STÅR du upp och kissar?! Min mamma säger att man inte får det!". Fast tro nu för all del inte att män är förbjudna att urinera på det sättet hemma hos oss. Men en fyraårig pojke som står upp och kissar har inte alltid helt lätt att pricka toaletten, därför har jag (utan att lyckas) försökt förmå Gustav att sitta ned istället. En 4-åring kan vara det trotsigaste och envisaste som finns och han kan lätt reta galla på en trött stackars mamma. Men ibland kan han också vara otroligt söt och få sin mors hjärta att smälta. Som när jag råkade höra när han frågade sin kompis om han visste vem han var kär i, vilket kompisen inte hade en aning om.
Då såg Gustav lycklig ut och sa i förtroende "jag är kär i min mamma". Visst är 4-åringar kloka!