Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

<I>Urspårat</I> En fossil ? som fiskare

Foto:

Kultur och Nöje2002-11-08 00:00
PATRIK SELSFORS
I mina barn- och ungdoms dagar fiskade jag ganska mycket och blev med tiden relativt duktig. Ja, vad jag minns var jag nog en mästermetare. Numera är man pappa och då vill man ju visa sina barn vart skåpet ska stå; alltså introducerade jag för några år sedan barnen i fiskets ädla konst med baktanken att visa min dominans, mitt kunnande för att på så sätt åtnjuta ökad respekt.
Sagt och gjort, för några år sedan fick sönerna, då 6 och 9 år, kastspön. Jodå, bägge fick en och annan gädda men allt var fortfarande under kontroll. Pappa fick flest och störst och kunde strö goda råd omkring sig.
Så förra sommaren ärvdes en båt och båtplats ordnades i en sjö nära mitt föräldrahem Fiskandet tilltog! En brytpunkt var när äldste sonen tog en praktabborre (den hittills största) och började kalla sig abborr-kungen. Det smärtade lite någonstans. Ungefär här kom den yngste sonen på att det ju finns en å i Söderköping så en varm kväll knallade han och en klasskompis iväg med metspön och lite franskbröd. Resultatet: en id på 1,250 kg. Jag har förresten aldrig fått någon id... Lillgrabben (numera självutnämnd id-kung) följde upp sin id-fångst med en braxen på över kilot innan den äldste replikerade. Med en sutare, också den på över kilot. Sutaren är en högstatusfisk bland metespecialisterna. Svår att fånga, kräver speciell meteteknik.

Nu var det kört. Barnen inhandlade fisketidningar, det övningskastades på fotbollsplanen, det lånades böcker och gjordes fisketeckningar. Garn började försvinna när flugknytningsexperiment inleddes. Varje samtal om aktiviteter i familjen kom snabbt att domineras av fiske. Det gjordes till och med ett egenhändigt tillverkat fiskespel.
Relationerna är spända dessa dagar. Frun sneglar misstänksamt på barnen när de oskyldigt ger förslag till semestermål nästa sommar. "Kanske kan vi åka till Dalarna?" Sedan viskas det: "Där finns det harr och öring.." Förslag har också kommit om västkusten, Frankrike (där finns rekordkarpar), samt Maldiverna. Mina goda råd om fiske faller oftast till marken. Jag får istället en docerande lektion av äldste pojken om mäsktekniker, om krokstorlekar, om beten och lintjocklekar, detta följs ofta upp med några fisknamn på latin. Mina råd är tydligen överflödiga.
Barnens veckopengar förblir numera orörda, det sparas. Sparas till rullar, spön, drag, krokar. Det planeras i det fördolda. Ränker smids. Jag är utmanövrerad. En fossil på fiskeområdet.
Nu är det snart vinter. Jag har sett skymtar av pimpelspön på barnens rum. Ingen årstid går fri, det finns ingen lindring. Kan se mig själv huttrande på isen, kall och blöt, med pimpelspö i handen, skådande mina barn dra upp abborre efter abborre med säkra händer. Var finns en mans plats i denna obarmhärtiga tid?
Så jag varnar er! Akta er för att ge era barn en hobby likt fiske. Ni kan tappa er värdighet på kuppen.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!