<I>Urspårat</I> En brakare sätter P för förälskelsen

Visst är det underbart med förälskelse. Känna pirret i hela kroppen. Att utforska en annan människa in i minsta cell. Och att blotta sig själv, både kroppsligt och själsligt. Men det finns gränser för hur mycket förälskade människor har lust att blotta sig. De flesta vill ju visa sig från sin allra bästa sida. Och ärligt talat, hur tjusig är man när man sitter på toaletten? Nej, just det. Det är därför förälskade människor aldrig går på toaletten.
Jag har gjort en undersökning (visserligen helt ovetenskaplig, men ändock en noggrann undersökning) och har därför belägg för mitt påstående. Förälskade människor går inte på toaletten. Det mest pinsamma som finns är nämligen om föremålet för förälskelsen får höra avslöjande ljud från badrummet.
Värst är en av mina närmaste väninnor. Hennes kärlek hade bott hos henne i tio månader under tiden hans hus renoverades. Dagen han flyttade ut ringde jag för att muntra upp henne. Tänkte det kändes jobbigt. Men istället för dystra suckar möttes jag av en rejäl lättnadens suck.
"Äntligen!" hojtade väninnan i luren. "Du anar inte hur jag haft det. En vecka till och det hade blivit stomioperation för min del."
Det visar sig att väninnan lider av den allra svåraste formen av toalettfobi.
"Min stackars mage har varit som en spärrballong i tio månader."

Ytterst motvilligt berättar hon om en romantisk middag i skenet av levande ljus med gott vin i glasen. Och en mage i uppror. Just i det kritiska skedet blir hon bönhörd. Kärleken reser sig och säger att han måste gå ut och köpa cigaretter. I samma ögonblick ytterdörren slår igen, slänger hon sig in på muggen.
"Du förstår som det lät", berättar hon med ångest i rösten. "Då hör jag en röst utanför. Det är han som kommit tillbaka och ropar, högt för att överrösta, du förstår vad, att han glömt plånboken. Som jag såg det fanns det bara en sak att göra. Jag försökte spola ner mig själv."
Jag frågar lite försiktigt hur det var med hans toalettvanor.
"Han", fnyser väninnan. "Han tog med sig tidningen och låste in sig flera timmar. Barnen stod utanför och grät för de var så nödiga."
Ja, där ser man. Typiskt. Det är det sjuka kvinnoidealet som spökar även här. Kvinnor opererar sig för att se ut som Barbiedockor. De ska vara glada, tacksamma och kåta (som Peter Dalle säger). Kvinnor ska vara kravlösa och hårlösa. Det är ju hur tydligt som helst. Vem sjutton har sett Barbie bajsa?
Jag lyckas uppvigla feministen inom väninnan. Till slut har hon eldat upp sig så mycket att hon nästan, men bara nästan, bestämt sig för att sitta på toan med öppen dörr nästa gång Kärleken kommer.
Men kvinnovinkeln faller när jag frågar Mannen i mitt liv hur han upplevde sina toalettbesök i början av vår bekantskap. "Jo, jag kissade nog på porslinet", erkänner han sött.
Den här problematiken brukar försvinna efter ett tag. Gifta par går ut och in i badrummet utan att ta hänsyn till att partnern uträttar sina behov.

Så frågan är hur man ska se på det hela. Hur man ska reagera när den första fisen kommer? Ska man känna lättnad för att man nu kan vara sig själv? Eller ska man känna sorg för att förälsken nu gått vidare till nästa fas? För en sak är i alla fall säkert. Inget sätter punkt för den första skira förälskelsen så effektivt som en rejäl brakare.