<I>Urspårat:</I> De ringer på söndagarna

De ringer på kvällarna och de ringer till och med på söndagarna. "Jag söker Gabriella" säger en röst.
"Jaaa, det är jag" säger jag. Då, som i ett trollslag har den där rösten i andra änden av telefonluren plötsligt fått en sammetslen ton. "Heeej Gabrrriella, jag ringer från företaget företag som just nu erbjuder dig något ytterst förmånligt."
För en tid sedan ringde det inte mindre än fem stycken telefonförsäljare samma vecka.
Det handlade om att spara pengar på ett MYCKET smartare sätt än banken, om att få GARANTERAT lägre mobiltelefonräkning, om nå´t SUPER-DUPER bra CD-Romspel för barn för endast 29.90 inklusive porto, och om Bamsetidningen på prov för en SPOTTSTYVER. Ofta handlar det just om grejer till barnen, och det gör mig fullkomligt rasande att det bara är mamman man terroriserar med de här telefonerbjudandena. Jag tror ta mig tusan aldrig att barnens pappa fått ett sånt samtal som rör leksaker, tidningar eller spel för barnen. Den sista leende (jo, det HÖRS att de kopplar på ett ordentligt smile när de säger "Heeej, Gabrrriella") försäljaren berättade vilken OTROLIG chans just jag fick i och med att hon ringde. Jag skulle få köpa tre par trosor för bara några tior. Tänk, TRE par trosor i samma kvalitet som de kända märkena! Nappade på detta GENERÖSA erbjudande skulle jag sen vara så lyckligt lottad att jag VARJE månad fick hem ett par trosor i brevlådan. En prenumeration på underbyxor alltså. My God!!! Jag kunde inte hålla mig för skratt. För en gång skull var det en av de här försäljarna som faktiskt fick mig på gott humör. Annars har jag börjat bli ganska trött på dom även om jag vet att de bara gör sitt jobb.
Det stör mig att de ringer på helger och kvällar som för mig är helig tid. Den där familjära tonen de har, som om de skulle känna mig, retar mig också. Inte blir det bättre av att de använder mitt andranamn som jag inte lystrar till. Eller att de vägrar höra mitt tonfall som säger "jag är absolut inte intresserad", utan bara fortsätter mala sina inövade fraser.
Fast den viktigaste anledningen till min irritation, är att jag bara inte ORKAR ta ställning till alla smarta erbjudanden. Jag skiter i om jag får betala några spänn extra för att jag har valt fel elbolag, teleoperatör eller om Bamse i lösnummer blir dyrare. Men dom här telefonförsäljarna har i sanningens namn faktiskt bidragit med nåt positivt också, det ska erkännas. Jag har nämligen börjat lära mig säga NEJ. Förr satt jag med luren tryckt till örat och ställde artigt motfrågor och ibland, ja till och med ofta, slutade det med att jag plötsligt var med i en barnboksklubb, eller hade tagit någon märklig försäkring - det var då det. När man fått sitt tredje barn, då har man också lärt sig säga nej till allt vad telefonförsäljning heter. Och då menar jag verkligen ALLT! Visst, det kan säkert vara idiotiskt ibland eftersom jag förmodligen skulle kunna spara en slant. Men det är värt varenda spänn att få säga "jag är INTE intresserad" INNAN rösten i andra änden hunnit dra sitt manus rakt igenom. Det har nästan blivit en sport nu när jag äntligen vågar säga ifrån. Uppriktigt förvånade brukar de undra om jag inte vill höra vad de har att erbjuda och varför jag INTE vill tjäna pengar. Så för alla er som också har svårt att säga ifrån. Träna på telefonförsäljarmarodörerna, det ger resultat!