Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

<I>Urspårat:</I> Bra konst överraskar

Foto:

Kultur och Nöje2002-05-24 00:00
Vad är konst? Vad är bra konst? Onekligen svåra frågor men jag kan väl försöka mig på en liten personlig definition.
Bra konst är överraskande, omtumlande och oförutsägbar. Den ska dessutom vara meningslös så till vida att den inte har ett uttalat syfte, t ex att vara "vacker" eller dekorativ.
I vårt rationella samhälle där allt måste ha ett syfte är väl konsten i vid bemärkelse ett av få andningshål. Ett av dom områden där vi som vuxna människor får leka fritt. Enligt dessa mycket personliga definitioner infinner sig väl frågan om hur oförutsägbar och överraskande konst kan vara i ett galleri eller på en utställning.
Jag menar, man går ju dit med förväntningen att bli överraskad och lite omtumlad; då är det bra konst. Men då infrias ju bara förväntningarna! Då blir man ju inte genuint överraskad. I det andra fallet så infrias inte förväntningarna, man kanske tvärtom blir överraskad över hur intetsägande konsten känns. Tja, med dessa kriterier skulle ju den riktigt bra konsten vara fullständigt anonym och dyka upp där vi minst anar det.

Nu kommer vi till själva huvudpoängen med krönikan; finns sådan konst? Jorå! För några veckor sedan besökte jag en liten sjö i norra Östergötland, upp mot Närke-gränsen, vid namn Annsjön.
Vi har numera tillgång till båt där och det är nära mina hemtrakter: Tjällmo. Vi åkte dit på slingriga skogsvägar, bortom all ära och redlighet och plötsligt där vi åkte såg jag något märkligt. På en sträcka av kanske 600 - 700 m hade det avverkats. Där fanns en mängd stubbar av varierande höjd och på dessa stubbar hade någon lagt dit mer eller mindre rundade stenar. Några stubbar var flera meter höga, där låg stenar. Där var stenar både högt och lågt, många var påfallande stora.

Då infinner sig frågan: vem har tagit på sig allt detta jobb ( det måste ha varit ett fruktansvärt jobb att samla stenar och lägga dom tillrätta med viss symmetri). Och framförallt varför? Hemligheter vi kanske aldrig får veta. Men mina kriterier ovan uppfylldes med råge!
En spännande tanke är att det skulle kunna vara en kollektiv, sant folklig installation. Någon har börjat och andra har tagit efter. Utan att ha någon speciell konstnärlig vision. Det kanske bara liksom har vuxit fram.
Jag planerar att bedriva visst detektivarbete framledes och lovar att återkomma i ämnet när nya fakta finns på bordet, tills vidare ska jag bara njuta av denna konstupplevelse varje gång jag åker för att fiska.
Det kallas visst att förena nytta med nöje!
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!